När jag skriver det här är det onsdag och jag har haft en riktigt fin septemberdag. Det går bra för vår lilla kille på dagisinskolningen, jag har lämnat in ett ganska utmanande frilansuppdrag i god tid före deadline och jag har varit på livets första föräldramöte.
Efter mötet tog jag en promenad. Det är något visst med septemberkvällar. Varje dag gulnar löven lite mer, luften är frisk men ännu inte kall - mössan är mer en trevlig accessoar än en nödvändighet. I september promenerar jag utan hörlurar; jag behöver inte distraheras, jag vill fokusera. Och plötsligt måste jag bara stanna och ta en bild.
Ungefär halvvägs bestämde jag mig för vad jag skulle göra när jag kom hem igen. Det var nämligen precis rätt tillfälle för att dricka säsongens första glögg.
Jag sparade en förpackning (saft)glögg i julas, för än så länge lyser tyvärr glöggen med sin frånvaro i butikshyllorna. Det finns helt enkelt inget bättre än en varm dryck när man precis kommit in från en kvällspromenad, och så här års är glöggen en väldigt stark kandidat, även om jag också älskar te.
Så nu sitter jag alltså här vid mitt tangentbord och avnjuter lite glögg. Den här dagen är fulländad. Nu ska jag bara tidsinställa det här inlägget och sedan krypa upp i soffan med min stickning en liten stund. Det är höst. Det är äntligen höst.