Allhelgonadagen - och varför jag inte firar halloween

Den här helgen firar man antingen halloween eller känner sig besvärad över att andra firar halloween. Så känns det i alla fall - det är alltid lite obekvämt när den 31 oktober krockar med allhelgonadagen. Får man spöka ut sig till någon från underjorden samtidigt som man ska tänka på dem av sina nära och kära som inte längre lever?

Jag är inte så konservativ, så jag tycker att man får göra som man vill, men jag firar själv inte halloween på nåt sätt. Visst har jag varit på några halloweenfester genom åren, och om det bjuds på en pumpabakelse eller en kaka med spindelnät i glasyren så tackar jag ju inte nej direkt. Men jag pyntar till exempel ingenting alls här hemma - herregud, jag är så mörkrädd, hur skulle jag klara av att ha dödskallar, enorma spindlar och spöken omkring mig i höstmörkret? Det finns ingenting i det som tilltalar mig. Jag tittar absolut inte på skräckfilmer, då sover jag inte på en vecka. Det är tyvärr ingen överdrift. Jag klarar av att läsa skräck (förmodligen för att jag omedvetet hoppar över några meningar här och där när det börjar bli riktigt läskigt), men det är inte min favoritgenre.

Om jag ska vara ärlig ska det bli rätt skönt när halloween är över så att alla härliga pysslare och mångsysslare på Instagram kan övergå till att tänka på julen - jag ser fram emot att inspireras av dem! Jag är väldigt imponerad av deras halloweensatsningar också, men ingen urkarvad pumpa i världen går upp mot ett riktigt välgjort pepparkakshus.

Firar du halloween?