Handarbetshösten och evighetsprojektet Julvepan

Jag har en tendens att förälska mig i evighetsprojekt. De flesta av dem ligger några år senare undanstuvade i väntan på bättre tider, underförstått: i väntan på mer tid. För någonstans i fjärran hägrar förstås alltid en fantasivärld där jag har några extra timmar varje dag att viga åt handarbete.

Den där fantasivärlden har förstås aldrig inkluderat någon världsomspännande pandemi, men på grund av det rådande läget har jag fått en massa extra tid. Jag har varit på kontoret en enda eftermiddag sedan mars, jag har inga arbetsresor inbokade och många av evenemangen jag brukar ta del av under hösten är inställda. Nu om någonsin kan jag ta mig tiden att slutföra mina projekt. Sedan jag kom till denna omvälvande insikt har jag varit fast besluten om att den här hösten ska bli en riktig handarbetshöst.

Sagt och gjort. För några veckor sedan öppnade jag Pandoras ask, lådan där alla mina jamen-det-här-blir-nog-klart-nån-gång-projekt ligger för att samla så lite damm som möjligt. (Eller möjligen för att så sällan som möjligt påminna mig om att jag uppenbarligen inte är en person som förfärdigar saker.) Där, under gamla teadventskalendrar fyllda med virkade lappar i olika färgkombinationer, låg Julvepan.

jul korsstygn.jpg
julvepa2020_4.jpg
julvepa2020_3.jpg

När det var höstmarknad här i stan år 2012 köpte jag nämligen ett julbroderi. Jag bloggade naturligtvis också om det. Realistisk som jag ändå är, trots att jag ibland svävar iväg ordentligt, satte jag upp en tioårsplan. Att jag sedan, en månad senare, uttalade mig om projektet igen och sade att det finns en sannolikhet att det blir klart under “det här årtiondet” kan vi väl ignorera; det årtiondet är vid det här laget förbi. Det har legat orört en längre tid nu, säkert två-tre år om jag ska vara helt ärlig, men nu ropade det på mig: Kom och lek!

Så nu är jag alltså äntligen igång igen efter några riktigt tröga julbroderiår. Jag säger inte att vepan kommer att hänga på väggen lagom till jul, men jag säger inte heller att det är alldeles omöjligt. Det som eventuellt kan komma i vägen för det här projektet är ju det faktum att jag faktiskt så sent som förra veckan satte igång ett nytt… (Som om jag inte visste bättre!) Men det tar vi en annan gång.