Fyra julglädjespridare på Instagram, del 3
Återblick: allt juligt jag gjorde i december 2018 (del 2)
En söndag med julkalligrafi
Julen på hantverksmässan i Seinäjoki
Igår var jag och två av mina vänner på hantverksmässa i Seinäjoki. Som vanligt var det inte jättestort fokus på jul (om man vill ha det rekommenderar jag i stället den betydligt större hantverksmässan i Tammerfors i mitten av november), men den började smyga sig in här och var. Där julen fanns trivdes jag förstås extra bra.
Finsktillverkade, minimalistiska pappersstjärnor från Riike Design fångade in mig direkt. Mycket fina, särskilt i vinrött. De hade även fina, enkla grankort. Jag är egentligen inte mycket för naturfärgat eller så där modernt minimalistiskt och enkelt till jul, men jag tycker mycket om sådana mässmontrar och butiksavdelningar ändå. Kanske för att de är så sköna att vila ögonen på.
Betydligt mer min stil är de här stickade strumporna från Niina Laitinen Designs.
Stickade strumpor i miniformat erbjuder österbottniska Pynja i sin julkalender som börjar på Facebook den första december - man kan välja mellan att sticka 24 små strumpor eller förena de olika mönstren till ett par normalstora. Kul idé!
Emma's and Mama's ställde ut små jullandskap och tillbehör till dockhus.
Den här mässmontern var min favorit. Så lugna höstfärger och små detaljer som passar bra till julen (granris och stjärnor i guld, till exempel). Den röda bilen med ett litet blomsterarrangemang var pricken över i:et. Tyvärr vet jag inte vem som stod bakom montern, men jag ska försöka gräva fram det.
Det blev inte så mycket fynd under mässan, mest för att jag verkligen inte behöver mer julpynt (eller saker över huvud taget). Lite pysselattiraljer fick jag dock med mig hem!
Lekfulla klistermärken, några pennor och granetiketter till julklapparna (från Key Living). Jag är nöjd!
Fråga mig vad som helst!
Från 2011 till 2018 - nedslag i arkivet
Nu nalkas jultidningssläpp
Bloggmånaden som gått
Fem saker julbloggandet lärt mig om julen
- Regler är till för att brytas. Redan några dagar efter att jag skrivit mitt första inlägg hade jag ändrat mig om det där med att inte dricka glögg före första advent. Jag justerade min glöggprincip och kom fram till det här: "Enligt mina principer ska det bli november innan jag dricker min första glögg". Jag hade länge en himla massa principer - glöggen skulle inte drickas förrän i november, julmusikssäongen skulle inledas med en helig ceremoni på morgonen den första november etc etc. Det kan ju låta otroligt stelt nu, men jag instiftade alla dessa regler och bestämmelser för att jag var så rädd att göra julen för vardaglig, för lättillgänglig. Jag trodde att den kanske skulle tappa sin magi då. Vilket för mig vidare till...
- Min julstämning kan inte ta slut. Det tycks finnas någon allmän uppfattning om att julstämningen är en icke-förnybar resurs som riskerar att ta slut redan före julafton om man inte är försiktig. Det har visat sig vara helt osant för min del - hur tidigt jag än har börjat har jag hittills aldrig stått utan julstämning när julen väl kommit (och jag är hur som helst villig att ta den risken för att få njuta under höstmånaderna).
- Alla gör som de själva vill. Det här borde vara en självklarhet för alla, men det är det definitivt inte. Det var det inte heller för mig som 18-åring (ung och lite dum), och jag minns att jag under min första bloggsäsong ifrågasatte varför vissa andra julbloggare klädde granen redan i november. Som om det hade någonting alls med mig att göra. Det finns en miljard olika sätt att fira, eller inte fira, jul på och alla är minst lika bra. Jag älskar att läsa om andras jultraditioner och jag tycker om att fundera på mina egna och vilka nya traditioner jag vill skapa.
- Ibland kan saker vara roliga utan att bli en stående tradition. Det här är en viktig insikt för mig. Jag älskar traditioner - det är förmodligen en av de faktorer som gör att jag älskar julen så mycket - och jag har lätt för att utbrista "det här gör vi om!". Och börja planera för nästa års exakta kopia av händelsen i fråga. Det kan göra mina medmänniskor lite stressade, och mig själv också i längden. Det finns ju trots allt ett begränsat antal dagar och timmar i november och december och alla dagar kan inte vara fullbokade. Man ska hinna med kravlöst häng och spontant julande också.
- Saffran är fantastiskt. Under mina första år som julbloggare erkände jag i diverse listor att jag verkligen inte gillade saffran. Lussebullar var ingenting för mig. Men efter ett par års saffranspaus, under vilken jag nyfiket följde andra saffransälskande julbloggare, provade jag igen. Jag blev störtförälskad. Nu är saffran en av mina absoluta favoritkryddor till jul, och jag skulle kunna äta hur många lussebullar som helst. Tänk.