Mellandagarna genom mobilkameran

Vi har ju redan kikat på bilderna från min julhelg 2021, och nu är det dags för en riktig bildbomb från mellandagarna - för min jul varar ju ända fram till tjugondag Knut.

Det var så vitt och vackert! Den finaste julen på länge, kändes det som.

Ivar fick en pulka av oss i julklapp så vi provåkte den ett antal gånger. Han var inte alls övertygad, men jag tror att han lär gilla den mer nu i vinter. Ser fram emot att prova igen. Allt som gör honom glad gör mig glad.

Det fikades förstås. Lussebullar och pepparkakor och världens godaste korintkakor (recept finns här)!

Ivar fick jättemycket besök, till exempel av min vän Sofia.

En kväll när Ivar hade gått och lagt sig lagade jag sushi till mig och sambon och så spelade vi Kimble.

Ivar fortsatte att vara söt. Det är han fortfarande, så det har kanske inte så mycket med julen att göra, i och för sig.

Vi åt trerätters supertidigt på nyårsafton. Det var liksom fortfarande ljust ute när vi åt förrätt. Det gick bra det också.

Det blev många promenader i vinterlandskapet.

En dag åt vi sen frukost och såg på Netflix när Ivar sov sin förmiddagstupplur.

Ingen av oss var värst bra på selfies, men vi tog dem ändå.

Den sista chokladen skulle såklart ätas upp.

Och när julen var slut såg granen ut så här. Den hade uppenbarligen mått lika fint som resten av familjen.

Julhelgen 2021

Förra året checkade jag ut för mitt blogglösa julfirande tidigare än vanligt, redan den 22 december. I stället pysslade jag, läste julböcker med min lilla bebis och försökte förstå att julen var så nära. Den 23 december började mitt julfirande så där på riktigt, och jag tänkte att vi skulle kika lite på hur julfirandet såg ut förra året. (Mellandagarna och julandet fram till tjugondag Knut kommer senare, i ett separat inlägg.)

Jag drack grönt julte i min tomtemugg medan min bebis låg stilla (svårt att tänka sig nu när han är allt annat än stilla) på golvet i sin julpyjamas. Vi hade ju matchande hjärtpyjamasar förra året. Hur gulligt som helst!

När Ivar sov tupplur utomhus satt jag mest och beundrade granen.

En viktig bok lästes givetvis! Om och om och om igen. (Vi har börjat läsa den igen nu, och Ivar gillar den fortsättningsvis lika mycket.)

På kvällen besökte vi som traditionen bjuder min morbror där vi julfikade, och sedan tog Ivar en halv evighet på sig att somna i bilen. Men när vi väl kommit hem och flyttat över den sovande ungen till sängen så dukade vi upp till uppesittarkväll och min bror och mina föräldrar kom hit för att se på Bingolotto.

Mmmm julmust! Någon gång efter elva åkte våra gäster hem och vi bäddade ner oss tillsammans med Ivar. Och när vi vaknade igen var det julafton! Wow. Vi öppnade lite julklappar här hemma och hälsade sedan på både mina och sambons föräldrar i omgångar. Till slut landade vi hos mina föräldrar där det serverades julmat!

Ivar var söt.

På julaftonskvällen tog jag nästan inga bilder förutom på Ivar, och det känns inte riktigt rätt (mot honom) att tapetsera hela den här bloggen med foton på honom ur alla världens vinklar, så jag låter bli. Vi öppnade hur som helst julklappar och umgicks och hade en underbar julaftonskväll, och sedan sövde vi Ivar i bilen igen.

Sedan var det plötsligt juldagen, och efter en massa hemmamys åkte vi till mina föräldrar för att äta jullunch.

Där stannade vi ganska länge, men sedan - när Ivar hade somnat för natten - åt vi ostbricka, drack vin och såg på en film framför granen. Det var fint.

Dessutom hann jag läsa lite i hårigt sällskap.

Annandagen inleddes med bebismys och julläsning.

Och när Ivar skulle sova blev det en kall, vit och härlig promenad!

Ivar hade bytt om från sin julklappspyjamas till julkläder.

Det blev tomtegröt till lunch.

Sedan satte jag mig ner och läste en jul(klapps)roman. På kvällen åkte vi till sambons mamma och åt julmatsrester, men där tog jag tydligen inga bilder. Det var den julhelgen det. Tur att det snart är dags igen!

Nysydda julstrumpor var det här!

Det är åtta år sedan ett inlägg på den här bloggen senast tillägnades en hemsydd julstrumpa. I ärlighetens namn har den julstrumpan inte varit fylld med gåvor sedan bilderna på den togs heller, för det har inte hört till mina traditioner. Men nu har jag en egen liten familj och tänkte införa en ny jultradition. Klart att vi ska ha julstrumpor alla tre!

Nja, riktigt så gick ju inte tankeprocessen, om jag ska vara helt ärlig... Egentligen slöscrollade jag när jag plötsligt såg ett lekfullt tyg som jag gillade, köpte det och funderade på vad jag skulle kunna göra av det först när det hade landat i postlådan. (Men visst, jag är ju alltid öppen för nya jultraditioner!) Den gamla julstrumpan fick fungera som mall och sedan pensioneras, eller i alla fall ta lite tjänstledigt tills vidare.

De nya strumporna blev klara i går efter mycket huvudbry och många sprättade sömmar - det verkar inte vara någon myt att man blir lite dummare av att amma, eller så kanske det beror på att man inte sover lika sammanhängande som tidigare om nätterna. Hoppas att min syhjärna återhämtar sig någon gång.

Det var alltså det senapsgula tyget med vita prickar och små snögubbar som jag klickade hem i all hast utan att veta vad jag skulle göra med det. Strumporna är fodrade med ett helfärgat senapsgult tyg, och de randiga kantbanden och den lilla öglan för upphängning kommer från ett loppisfyndat örngott. Det röda tyget hade jag redan i min ägo sedan förra årets stora lapptekniksprojekt.

Nu ska strumporna bara strykas (för ja, jag var för ivrig för att göra det innan jag fotograferade dem) och sen ska jag leta upp den bäst lämpade platsen i hemmet. Jag är så glad att jag hann sy något nytt inför den här julen också, om än bara något litet.

Mitt julfirande 2020 - från juldagen till tjugondag Knut

Vi fick snö och allt var vackert.

Jag gjorde inget särskilt på juldagskvällen, men jag hade åtminstone sminkat mig och fixat håret för att äta julmat hos mina föräldrar.

Det lästes julromaner, givetvis. Jag fick Tolv hjärtan till jul av Jenny Bayliss i julklapp och myste med den i soffan några julkvällar.

Ibland hade jag sällskap.

Och andra kvällar hade vi fikasällskap.

Jag såg på många julfilmer, mestadels om förmiddagarna. Elf är en favorit sedan länge!

Det fortsatte snöa och ingen var väl lyckligare än jag.

Det blev nyårsafton och i sista minuten svängde vi ihop en spontan nyårsmiddag med kompisgänget, komplett med ett litet dansgolv och discolampor.

En dag blev det lite shopping och glass, vilket var så ovanligt under pandemiåret 2020 att det förstås måste förevigas med ett mobilfoto.

Det blev många mobilbilder i allmänhet, för ett julpyntat hem är mitt bästa fotomotiv.

Jag tog många promenader i vintervädret.

Vi tog till och med en längre runda i nationalparken Lauhanvuori!

Och så fikades det ännu mer, såklart.

Läste och soffhängde lite till.

Säsongens sista pepparkakscheesecake inmundigades hos mina föräldrar.

Och så plötsligt packades tomtarna ner igen.

Men vänta, ett sista foto på julgranen måste jag väl få med!

Julgranspyntet monterades ned och gömdes bort, bocken stod ensam och stirrade ut över vardagsrummet och granen hade börjat barra. Det roliga var över för den här gången. Tur att det snart är dags igen!

Julhelgen 2020

Det har blivit något av en tradition att inleda bloggsäsongen med en tillbakablick på det senaste julfirandet. Just nu längtar jag inte efter själva julhelgen, utan snarare allt det härliga som ska hända i väntan på den, men att titta tillbaka på bilder från julen är alltid en riktig stämningshöjare. Så här såg julhelgen 2020 ut:

I vanlig ordning började vårt julfirande med fika hos min morbror den 23 december.

Där stod granen givetvis också grön och grann.

Efter några timmar begav vi oss hem till mina föräldrar där det traditionsenligt dukades fram ostbricka och glögg framför Bingolottos uppesittarkväll.

Mysigt värre.

Vi var hemma igen kring midnatt. Bara en nattsömn ifrån årets finaste dag.

Vips så var det julafton! Den började hos min sambos farmor där vi åt risgrynsgröt med plommonkräm till frukost och bytte några klappar. (Egentligen började dagen inte så trevligt, för jag mådde uruselt och gick omkring och drack miniklunkar av mineralvatten och åt salta kex i hopp om att överleva förmiddagen. Inte optimalt, men det var också den enda morgonen under hela graviditeten som jag mådde riktigt illa. Och julmaten smakade faktiskt inte jättegott någon av dagarna eftersom min eftermiddagsaptit var så gott som obefintlig, men det tar jag igen i år!)

På eftermiddagen åkte vi vidare till nästa matbord. Det dracks glögg och byttes klappar.

Till slut landade vi hos mina föräldrar där julmiddagen var dukad.

Vi åkte hem en sväng för att tända lite ljus och facklor på gården, men sedan återvände vi till mina föräldrar för julklappsöppning, fika och kortspel resten av kvällen. En riktigt mysig julafton på alla sätt och vis!

På juldagen tog vi det väldigt lugnt på förmiddagen. Sedan blev det julmat hos mina föräldrar:

På kvällen lekte jag med en av mina julklappar: ett kamerastativ!

Och till slut högg jag in på romanhögen jag fått i julklapp. På annandagen blev det skönt tv-häng och pizza i soffan. Ett värdigt avslut på en finfin julhelg, och då var ju julhelgen bara början på allt julfirande. Jag firar som ni vet ända fram till tjugondag Knut, men resten av julen tar vi i ett separat inlägg.

Hur var er julhelg 2020?

Om en julig fredagskväll

Igår var det tyst här på bloggen, för jag var på seminarium med mina tre närmaste kollegor som jag inte sett annat än på Zoom och Teams sedan i slutet av februari. Det var stort! På kvällen var det dags för det årliga julfirandet med mina vänner, dock något avskalat - vi var bara tre av åtta möjliga, plus några barn då. Eftersom vi inte visste om det alls skulle bli av på grund av läget valde vi också att skippa vår årliga julklappslek denna gång. Men mycket, mycket mysigt var det hur som helst!

Sen körde jag hemåt med julmusiken på högsta volym medan snön singlade ner. En på alla sätt perfekt fredag!

När jag vaknade upp till ett vackert vinterlandskap

När jag drog upp rullgardinen på juldagsmorgonen spred sig genast ett leende över mina läppar. Ett vitt täcke av snö hade nämligen lagt sig över byn medan jag sov, och min högsta julönskan var därmed uppfylld. Jag var ute genom dörren några minuter senare, fånleende med kameran i högsta hugg. (Det är märkligt, det där. Jag blir så lycklig av snö i december, men fråga mig igen i februari och mars och jag kommer att säga att snö är det värsta som finns.)

Tog en selfie tillsammans med snön till och med!

På vårt garagetak lyste en fin julklapp, vårt alldeles egna julkors. Det är en österbottnisk tradition med långa anor. Lampornas färg och placering varierar beroende på vilken by man kommer ifrån. Julkorset ska tändas på julafton och lysa fram till tjugondag Knut. Är man riktigt noga ska det inte tas ner förrän på fettisdagen (eller fastlagstisdagen som vi säger i Finland). Man får akta sig så att ingen granristofs faller eller blåser ner, för det sägs betyda att någon i huset ska dö under det kommande året. Bara strunt, hoppas jag!

Julbrunch, paketlek och kompishäng

Imorse skippade jag frukosten, drack mitt morgonte långsamt och började sedan göra mig i ordning - det var nämligen dags för årets julfirande med tjejgänget! I år träffades vi hemma hos Sofie för julbrunch. Hon hade gjort det så fint och mysigt. Jag hade med mig laxröra och ingredienser till glöggbål (alkoholfritt mousserande vin, citronlemonad, glöggkoncentrat och rosmarin).

Vi är några vänner som har hängt ihop sedan högstadiet (några av oss längre än så) och vi har firat jul tillsammans hela 2010-talet. Jag insåg precis att det var tioårsjubileum för vårt julande i år, ganska coolt ändå! Nu har gänget utökats med tre barn också, så vi är en växande skara.

Vi avslutade traditionsenligt med den pulshöjande julklappsleken. Jag roffade åt mig tre paket med finfina presenter (örhängen, matlådor och en vattenflaska). Åkte hem fylld av julstämning. Julfirandet får 10/10 i betyg.

Årets julgodis: rocky road med geléhallon och tre sorters kola

Igår var det dags för det årliga julgodiskokandet. Vi har för länge sedan lämnat knäcken åt sitt öde - dess smak är tyvärr inte tillräcklig för att vi ska kunna glömma eländet som det innebär att tillaga den. Däremot brukar jag och min konfektyrkompis koka kola och göra rocky road, och så blev det även denna gång.

I år blev det en dubbelsats saffranskola med rostad kokos enligt Jennys matbloggs recept (en klassiker vid det här laget), en enkel sats pepparkakskola, en enkel sats choklad- och hallonkola (i brist på hallonsylt hade vi dock i drottningsylt i stället, men det blev också lyckat) och en dubbelsats rocky road. Vi provade något nytt och slängde i både Polly och geléhallon i rocky roaden, vilket visade sig vara en succé. Toppengott! I övrigt bestod rocky roaden av Fazers choklad, salta jordnötter, salta cashewnötter, minimarshmallows och Dumle.

Jag skulle gärna experimentera mer med julgodis, men vårt årliga julgodiskokande tar redan en hel evighet (var hemma vid 23 igår, fast då hade vi förstås också ätit hemgjord pizza, druckit glögg och sett på Jul med Ernst) och den riktiga utmaningen för mitt tålamod är paketeringen av godiset. Säger bara: zzz. Det finns väl inget sätt att undvika just det momentet, eller? Om ni sitter inne på något magiskt knep får ni hemskt gärna höra av er.

Pepparkaksgran var det här!

Jag är verkligen inte typen som bygger avancerade pepparkakshus. Jag imponeras djupt av folks kreativitet när det kommer till pepparkaksbyggen, men även om jag lade ner lika många timmar som alla superskickliga amatörer på att göra ett försök skulle resultatet bli ett helt annat - det finns helt enkelt en anledning till att jag inte bygger, nånting alls, i något material över huvud taget. Jag är uppväxt med Annas pepparkakshus och det är väl ungefär på den nivån jag fortfarande håller mig - jag har inte köpt den där byggsatsen, men jag har skaffat en massa stjärnformade pepparkaksmått som jag helt enkelt bygger på höjden. Det blir något som liknar en gran till slut, och det doftar förstås precis som vilket pepparkakshus som helst.

Här står årets mediokra pepparkaksskapelse - på hedersplats intill en tomteluvsformad kapsylöppnare och det allra heligaste: Teadventskalendern! Jag pysslade ihop granen och slängde på lite strössel och florsocker i måndags framför en riktigt smörig julfilm på Netflix. Det var en mysig stund och det är precis så jag vill att mina julförberedelser ska vara - mysiga och högst frivilliga.

Jag har bakat pepparkakorna av köpt deg. Inte för att den är godare eller funkar bättre, utan för att det känns så onödigt att göra egen deg till något som vid tjugondag Knut är dammigt och oätligt. Och självklart lyckades jag bränna vid största delen av pepparkakorna - det hör till traditionen!

Ganska charmig är den ju, med alla sina brister. Jag gillar den! Det är nog bara vid jul som jag kan acceptera att inte allt behöver vara så perfekt som möjligt. Visst är det lite märkligt att exakt samtidigt som andra försöker vara alla till lags och skärper sina krav på sig själva, så börjar jag för första gången på året sänka mina?

Brukar ni bygga pepparkakshus?

Min mysigaste adventstradition: julmarknad på Stundars

Igår var det dags för den årliga julmarknaden på Stundars och som om den stämningsfulla museibyn fylld till brädden med mat och hantverk inte vore nog så snöade dessutom. Hur mysigt som helst! Jag köpte lite bröd, drack glögg och njöt av tillvaron. Det är något särskilt med att krypa in i en massa lager kläder och ta sig ut i snön, eller hur? (Tja, allt är ju relativt - när snön faller i mars/april får jag faktiskt inte ett dugg lust att hänga utomhus.)

Två julmarknader på en och samma helg var en riktig succé. En bättre första advent-helg får man leta efter, även om jag också legat och känt mig överkörd på grund av en spänningshuvudvärk från underjorden (jag vill ju inte att ni ska få för er att jag är en helt bekymmerslös människa som bara tassar omkring på fluffiga julmoln för jämnan - det mår ingen bättre av!). Ingenting piggar upp en på samma sätt som julen, det är ett som är säkert.