DIY

Nysydda julstrumpor var det här!

Det är åtta år sedan ett inlägg på den här bloggen senast tillägnades en hemsydd julstrumpa. I ärlighetens namn har den julstrumpan inte varit fylld med gåvor sedan bilderna på den togs heller, för det har inte hört till mina traditioner. Men nu har jag en egen liten familj och tänkte införa en ny jultradition. Klart att vi ska ha julstrumpor alla tre!

Nja, riktigt så gick ju inte tankeprocessen, om jag ska vara helt ärlig... Egentligen slöscrollade jag när jag plötsligt såg ett lekfullt tyg som jag gillade, köpte det och funderade på vad jag skulle kunna göra av det först när det hade landat i postlådan. (Men visst, jag är ju alltid öppen för nya jultraditioner!) Den gamla julstrumpan fick fungera som mall och sedan pensioneras, eller i alla fall ta lite tjänstledigt tills vidare.

De nya strumporna blev klara i går efter mycket huvudbry och många sprättade sömmar - det verkar inte vara någon myt att man blir lite dummare av att amma, eller så kanske det beror på att man inte sover lika sammanhängande som tidigare om nätterna. Hoppas att min syhjärna återhämtar sig någon gång.

Det var alltså det senapsgula tyget med vita prickar och små snögubbar som jag klickade hem i all hast utan att veta vad jag skulle göra med det. Strumporna är fodrade med ett helfärgat senapsgult tyg, och de randiga kantbanden och den lilla öglan för upphängning kommer från ett loppisfyndat örngott. Det röda tyget hade jag redan i min ägo sedan förra årets stora lapptekniksprojekt.

Nu ska strumporna bara strykas (för ja, jag var för ivrig för att göra det innan jag fotograferade dem) och sen ska jag leta upp den bäst lämpade platsen i hemmet. Jag är så glad att jag hann sy något nytt inför den här julen också, om än bara något litet.

Hoppet lever för julbroderiet

Förra hösten hade jag en riktig handarbetshöst, i sann pandemianda. Huvudrollen innehades givetvis av Projekt Jullapptäcke, som förfärdigades i mitten av december, men i en av birollerna fanns Evighetsprojektet Julvepan - julbroderiet som jag köpte redan hösten 2012 och som stundtals legat undanstuvat och bortglömt bland mina evighetsprojekt, för att sedan tas fram igen och arbetas flitigt på i några veckor åt gången.

Målbilden har alltid varit den samma: en färdig vepa inom realistiska tio år, det vill säga allra, allra senast hösten 2022. Det började förvisso som ett skämt, för tio år känns ju som en absolut osannolik evighet när man är 19 år gammal och köper sitt första riktiga broderimönster - oceaner av tid, nästan ett helt liv faktiskt. I stället visade det sig vara ett för mig helt realistiskt tidsspann för ett projekt av det här slaget…

Den här våren och sommaren visade sig bli handarbetsårstider även de. Den där fantasivärlden som alltid hägrat någonstans långt i fjärran, den där jag har några extra timmar varje dag att viga åt handarbete, visade sig nämligen vara närmare än jag trott. I och med att jag varit helt ledig sedan början av juni har jag hunnit med en hel del (det mesta dock inte jul- utan babyrelaterat, ska sägas), och i juli fann jag mig åter sittande i soffan med Julvepan i famnen.

Jag säger inte att i år är året då det händer. Det är mycket möjligt att vepan inte hänger på min vägg den här julen heller (alla de där extra timmarna som jag hade i somras slukar en viss bebis just nu, och dessutom kom han två veckor för tidigt, så där försvann två veckor av värdefull handarbetstid på ett kick) men min tioårsplan känns plötsligt mycket realistisk - jag hann göra stora framsteg den här sommaren.

Nu lovar jag hur som helst dyrt och heligt att inte skriva ett endaste ord till om den här uttjatade vepan förrän den hänger på min vägg. To be continued, and förhoppningsvis avslutat.

Stora inlägget om mitt jullapptäcke

lapptäcke_7.jpg

I augusti hittade jag ett mönster jag gillade. Det blev Night Stars Quilt från Quilty Love.

I början av september hade jag skurit ut mina 600+ lappar. Då bloggade jag om lapptäcket för första gången.

I oktober och november sydde jag block efter block.

I december kviltade jag flera kvällar i rad.

Och så i lördags sydde jag på kantbandet, klippte bort de sista lösa trådarna och blev äntligen klar.


Den längre berättelsen: från färgval och skiss till färdigt täcke

Jag visste tidigt att jag ville ha en klassiskt julig färgkombination i mitt täcke: röd och grön. Men jag älskar ju färg så jag visste också att jag inte skulle orka sy ett helt täcke i bara två färger (så här brukar mina lapptäcken nämligen se ut!), så jag började spåna på möjliga roliga kombinationer. Min första skiss hade en julgransgrön bakgrund, mörkgröna och röda mittstjärnor och rosa och vitt som avbrytarfärg. Men något fattades. Jag tittade på originalmönstret och insåg att jamen, blått är ju ändå rätt fint.

Till slut blev det prickiga mittstjärnor i rött och grangrönt, helröd bakgrund, blått och rosa som avbrytarfärger och så en rödprickig baksida. Tyget jag valde för kantbandet var randigt i grangrönt och vitt.

lapptäcke.jpg

Sedan var det “bara” att börja låta rullkniven arbeta. Över sexhundra lappar i olika storlekar och färger skars ut. Det här gick förhållandevis snabbt - min iver var stor och jag ägnade mig åt detta på fikapauserna på hemmakontoret, någon lunchrast här och där, någon timme per kväll tills jag plötsligt var färdig. I det här skedet var jag så pass optimistisk att jag började fundera på om jag kanske till och med skulle kunna hinna sy två täcken under hösten… Det kan man ju skratta åt nu, om man har lust.

lapptäcke_1.jpg
lapptäcke_2.jpg

Det absolut tråkigaste är alltid att trimma ihopsydda lappar till rätt storlek och form. De trefärgade lapparna här ovan höll på att ta kål på mig. Jag fick varva med annat för att inte gå under av tristess och leda. Det var nämligen mycket viktigt att mittpunkten stämde prick på millimetern, och för mig - en novis på området trianglar - tog detta enormt mycket mer tid än det skulle ha behövt ta. Jag fick djupandas och intala mig att man lär sig något nytt varje gång och att jag kommer att vara smartare nästa gång. (Kanske.)

lapptäcke 10.10.JPG

Klart roligast i sy-ihop-olika-rutor-med-varandra-skedet var att sy mittstjärnorna. Dem formligen spottade jag ur mig, det fanns ingen hejd på min flitighet. Att sy ett lapptäcke är en bergochdalbana, det ska jag säga er. (Den metaforen får det mig att förstå varför en del uppskattar bergochdalbanor. Själv gör jag det nämligen verkligen inte.)

lapptäcke_3.jpg

I slutskedet förstod jag att det här var ett speciellt täcke. Det mest tidskrävande jag någonsin gjort (och då har jag ändå sytt ett antal lapptäcken vid det här laget, och hållit på med samma julbroderi i åtta år), det största täcket jag någonsin sytt (note to self: min symaskin klarar inga större täcken än så här), det pilligaste och utan vidare det roligaste jag någonsin fått mig själv att sy. Detta arbete kan, och ska, aldrig glömmas. Kanske blir det en släktklenod. Kanske förstör min katt det om en vecka… nänä, det ska jag givetvis se till att hon inte gör. Hur som helst: en märkning var på sin plats. Jag bestämde mig för att vara väldigt old school och brodera dit mina initialer och årtal för hand. Det kändes rätt i sammanhanget.


Och så: slutresultatet!

lapptäcke_5.jpg
lapptäcke_6.jpg
lapptäcke_9.jpg

Jag är fruktansvärt nöjd. Trött också. Men mest nöjd.

En uppdatering om projekt Lapptäcke

Jag är för tillfället inne i en riktigt farlig fas när det gäller mitt jullapptäcke (läs gärna det första inlägget om projektet) - allt går så smidigt och jag blir så nöjd att jag redan går och fantiserar om nästa projekt. Jag har ju en tendens att dumpa ett projekt för ett annat, stuva in det i en låda och glömma bort det i ett år eller två, eller tre. Nu gäller det alltså att hålla blicken stadigt på målet: ett färdigt lapptäcke före jul. Lätt som en plätt när allt går som man vill, svårare om (när) motgångar kommer.

Förra gången ni såg något av lapptäcket var det bara en massa tyglappar (närmare 600 för att vara någorlunda exakt). Det är det mestadels fortfarande, men de där tyglapparna har sytts ihop till nya helheter som småningom ska bli block. De första stjärnorna, som utgör mitten av blocken, är faktiskt redan klara!

lapptäcke3.jpg

Annars håller jag mest på med det ibland själsdödande arbetet med att trimma de nya lapparna till perfekt storlek. Jag är väldigt petig med sånt, men det lönar sig i slutändan. En del dagar upplever jag det närmast som ett terapeutiskt arbete, och man kan ju med fördel ha på Gilmore Girls i bakgrunden.

lapptäcke1.jpg

Många småbitar tyg kapas bort i processen. Ser ut som konfetti!

lapptäcke2.jpg

Det blir en del skräp, men jag gör mig aldrig av med tygbitar om de inte är mindre än 5x5 cm. Är de större än så kan de mycket väl ha en roll i något framtida lapptekniksprojekt, och det är ju som bekant svårt för mig att inte ständigt blicka framåt.

Just nu önskar jag mig lediga dagar och tid för att sitta vid symaskinen. Det funkar ju att sy en timme här och där också, men jag skulle verkligen vilja kunna sy och sy och sy tills jag glömmer tid och rum. Kanske i helgen?

Åtta julbroderier att påbörja direkt

En av de absolut bästa sakerna med internet är tillgängligheten, och en av de bästa platserna på internet av just den anledningen är Etsy - där hamnar jag ofta och beundrar fina julklappspapper, julmuggar och julkort. Där finns också en aldrig sinande ström av fantastiska handarbeten, både färdiga sådana och gör-det-själv-kit. Och så bäst av allt: pdf-mönstren.

Tack vare denna uppfinning är man aldrig mer än några klick, en betalningslösning och en utskrift ifrån att börja handarbeta (om man råkar ha lite material hemma, förstås). Det finns ju en massa gratismönster både här och där på nätet, men jag tycker att man gott kan kosta på sig att betala några slantar till designern.

Nu har jag ju redan två ganska stora projekt på gång den här hösten, men drömma kan man ju alltid… Här är åtta tips på fina broderimönster med varierande svårighetsgrad! Klicka på bilderna för direktlänk till Etsy.

Handarbetshösten och projekt Lapptäcke

För en vecka sedan berättade jag att jag tänker ägna mer tid åt handarbete den här hösten. Det inlägget handlade huvudsakligen om mitt evighetsprojekt till julbroderi, men jag nämnde också i förbifarten att jag utöver det påbörjat ett nytt, ganska stort projekt - jag syftade på det juliga lapptäcket jag hoppas få mysa in mig i senast i december. Än så länge är det dock mest en massa (över 600) tygbitar, inte så mycket täcke alls faktiskt.

lapptäcke jul 2.jpg

Jag har sysslat med lappteknik i sju år nu (jag har skrivit mer om mitt intresse för lappteknik på min andra blogg), men det här är faktiskt bara mitt andra julprojekt någonsin. Det första juliga lapptekniksprojektet var mycket, mycket mindre och tog exakt två kvällar att förfärdiga: en julstrumpa.

Jag har haft ett jultäcke i tankarna i många år, men något har alltid kommit i vägen. I augusti tog ursäkterna äntligen slut, jag hittade ett mönster som jag verkligen gillade och fick till en färgkombination som tilltalar mig. Och nu är jag igång!

lapptäcke jul.jpg
lapptäcke jul 3.jpg

Det blir ett lapptäcke i rött, grönt, turkost och rosa. Det är tänkt att baksidan ska bli prickig, och kantbandet randigt. Jag älskar att kombinera många olika färger och mönster, så om det blir som jag föreställer mig det tror jag att jag kommer att bli väldigt nöjd. Ni ska naturligtvis få se mer av det senare, när det är lite mer än bara tygbitar.

Handarbetshösten och evighetsprojektet Julvepan

Jag har en tendens att förälska mig i evighetsprojekt. De flesta av dem ligger några år senare undanstuvade i väntan på bättre tider, underförstått: i väntan på mer tid. För någonstans i fjärran hägrar förstås alltid en fantasivärld där jag har några extra timmar varje dag att viga åt handarbete.

Den där fantasivärlden har förstås aldrig inkluderat någon världsomspännande pandemi, men på grund av det rådande läget har jag fått en massa extra tid. Jag har varit på kontoret en enda eftermiddag sedan mars, jag har inga arbetsresor inbokade och många av evenemangen jag brukar ta del av under hösten är inställda. Nu om någonsin kan jag ta mig tiden att slutföra mina projekt. Sedan jag kom till denna omvälvande insikt har jag varit fast besluten om att den här hösten ska bli en riktig handarbetshöst.

Sagt och gjort. För några veckor sedan öppnade jag Pandoras ask, lådan där alla mina jamen-det-här-blir-nog-klart-nån-gång-projekt ligger för att samla så lite damm som möjligt. (Eller möjligen för att så sällan som möjligt påminna mig om att jag uppenbarligen inte är en person som förfärdigar saker.) Där, under gamla teadventskalendrar fyllda med virkade lappar i olika färgkombinationer, låg Julvepan.

jul korsstygn.jpg
julvepa2020_4.jpg
julvepa2020_3.jpg

När det var höstmarknad här i stan år 2012 köpte jag nämligen ett julbroderi. Jag bloggade naturligtvis också om det. Realistisk som jag ändå är, trots att jag ibland svävar iväg ordentligt, satte jag upp en tioårsplan. Att jag sedan, en månad senare, uttalade mig om projektet igen och sade att det finns en sannolikhet att det blir klart under “det här årtiondet” kan vi väl ignorera; det årtiondet är vid det här laget förbi. Det har legat orört en längre tid nu, säkert två-tre år om jag ska vara helt ärlig, men nu ropade det på mig: Kom och lek!

Så nu är jag alltså äntligen igång igen efter några riktigt tröga julbroderiår. Jag säger inte att vepan kommer att hänga på väggen lagom till jul, men jag säger inte heller att det är alldeles omöjligt. Det som eventuellt kan komma i vägen för det här projektet är ju det faktum att jag faktiskt så sent som förra veckan satte igång ett nytt… (Som om jag inte visste bättre!) Men det tar vi en annan gång.

Dörrkransar och en liten farstugran

Nu känns det som att julen har flyttat in utanför vår ytterdörr. Igår fixade jag nämligen en liten krans till oss (och en till mina föräldrar), och sedan fick jag en idé om att ha en liten julgran intill ljuslyktorna, vilket sambon sedan fixade. Granen är nerkilad i en bit trädstam (en bred men låg sådan, så att den ska stå stadigt). Den står lite snett, men det kan den få göra i lugn och ro tycker jag. Det blev så mysigt! Fast lite snö över det hela vore ju inte helt fel förstås…

kransfix 2019 6.jpg
kransfix 2019 5.jpg
kransfix 2019 4.jpg

Vad jag sysslar med idag får ni se i morgondagens inlägg, för min vana trogen försöker jag även den här lördagen ta ett foto varje timme. (Har det någonsin lyckats? Ingen vet.)

DIY: girlang med pappersstjärnor

girlang med pappersstjärnor 9 utan skruv.jpg

Ojojoj, vad jag har haft pyssellust på den senaste tiden! Vi skaffade oss en ny (gammal) skänk som vi renoverade och målade om i en härligt djupblå färg i höstas, och som ni kanske förstår innebär det att jag har en helt ny, tom yta att julpynta. Bakom den blå skänken finns en vitmålad stockvägg som inte heller nått sin fulla potential vad gäller julpynt ännu, men nu ska det minsann bli ändring på den saken. Först köpte jag en ny ljusstake, och nu har jag hängt upp min girlang med pappersstjärnor. I det här inlägget tänkte jag visa hur jag gjorde den.

girlang med pappersstjärnor 5.2.jpg
girlang med pappersstjärnor 2.jpg

Det här behöver du

Papper (gärna lite tjockare - mitt är ett presentpapper från Marimekko!)
Sax
Synål och tråd
Garn i valfri färg
Träkulor i olika storlekar

Så här viker du en stjärna i papper

Varje stjärna viks av ett kvadratiskt papper. Jag gjorde mina stjärnor i tre olika storlekar och utgick då från kvadrater som var 10x10 cm, 8x8 cm och 6x6 cm. Pappret viks först på diagonalen, och sedan viks båda sidorna in mot mittlinjen. Pappret vecklas ut igen och de två resterande hörnen viks i sin tur in mot mittlinjen. Den lilla delen som inte är dubbelvikt viks in mot mitten. Hela den drakformade vikningen viks sedan på mitten för att skärpa till linjen, och när den viks ut igen viks den ena sidan bakåt (här kan det vara särskilt viktigt att spana in bilden!). Den slutgiltiga figuren har en längre sida och en kort. Varje stjärna består av sju sådana pappersfigurer. De viks sedan in i varandra genom att den kortare sidan skjuts in i den längre. Den sjunde figuren viks ihop med den första i ordningen.

girlang med pappersstjärnor 4.jpg

Montering

Jag gjorde totalt nio stjärnor (det är beroendeframkallande, så jag skulle gärna ha fortsatt, men mitt papper tog slut) och valde sedan ut ett blekrosa garn som jag ville använda till girlangen. Jag trädde på omålade träpärlor i två olika storlekar för att få lite struktur på girlangen. Stjärnorna fäste jag genom att sticka en synål med tråd i matchande färg igenom en av uddarna på stjärnan. Sedan knöt jag helt enkelt fast stjärnorna var för sig i garnet, så hårt att de inte flyttar på sig av sig själva, men så löst att de enkelt kan flyttas några centimeter åt varje håll ifall det skulle behövas vid upphängningen. Sedan är det bara att klippa bort alla lösa trådar och hänga upp skapelsen!

girlang med pappersstjärnor 6.jpg

Klart!

Sugen på att pyssla med tyg och tygfärg i stället? Förra året gjorde jag en klassisk god jul-vimpel i rött och vitt!

Årets julklappsinslagning är lekfull och färggrann

Igår satte jag igång med julklappsinslagningen. Jag är rätt sent ute i år jämfört med vad jag brukar vara, av den enkla anledningen att jag inte lyckats bestämma mig för hur jag vill att mina klappar ska se ut. Förra året var mina klappar vita med detaljer i rött och guld och vackra band i sammet och siden, och före det hade jag en mycket envis hang-up på naturfärgat papper med polkagrisrandiga bomullssnören.

Jag är så utled på allt det enkla, färglösa och stilrena nu och vill bara leka med färggranna papper och roliga etiketter. Jag ska inte bli alltför dramatisk (även om ni säkert är vana vid min inre drama queen vid det här laget), men stilmässigt kan man kanske säga att jag har hittat hem igen nu efter en lång tid av identitetssökande. Jag älskar ju mönster och färg, så jag vet inte hur jag har lyckats glömma det?

I år blir det granar, rött, söta klistermärken, bomullssnören, polkagrisrandigt, vitt, prickigt, washitejp, guld och helt vanliga himla presentsnören i en salig blandning. Jag blev så inspirerad när jag satt och slog in presenter igår att jag bestämde mig för att duka fram en buffé av papper, tejp, band och pyssel i min fina gamla resväska. Nu står den på matsalsgolvet och gör mig glad och pysselsugen varje gång jag går förbi.

Granpappret och det vita med guldprickar (som dessutom är randigt i vitt och guld på avigsidan) har jag köpt på Suomalainen kirjakauppa, men de kanske finns på annat håll också. Det andra prickiga pappret kommer förstås från Marimekko. Washitejpen kommer från mitt samarbete med Teippitarha och klistermärkena köpte jag på hantverksmässan i Seinäjoki.

Har ni köpt några julklappar ännu?

Gårdagens granrispyssel

I går var det årets stora kransfixardag. Första gången jag pysslade en egen krans var tydligen 2012 (så fint att jag har ett bloggarkiv att bläddra tillbaka i!), så det har blivit några kransar genom åren. Någon värst stor kransfixardag blev det ändå inte detta år - jag gjorde bara en krans till mig själv och en till mina föräldrar den här gången. Ibland har man mer inspiration, andra gånger mindre. Roligt var det förstås ändå!
 
 
I år gjorde jag stommarna av ståltråd, men oftast brukar jag bara ta en stadigare gren och böja den till en cirkel, vilket funkar förvånansvärt bra. Vill man ha en riktigt fyllig krans underlättar det förstås om man har en tjockare stomme, så behöver man inte fylla på så många lager för att uppnå önskad effekt. 
 
 
Det jag gillar mest med att pyssla med granris är lättillgängligheten - för mig som bor på landet är det inte precis svårt att få tag på en rejäl mängd ris att jobba med. Min pappa brukar vara snäll och hämta det åt mig, och han låter mig dessutom ställa till med oreda i garaget fast jag ju faktiskt har ett eget att stöka i numera. Dessutom känner man sig så rejäl och hederlig när man jobbar med granris, väldigt mycket Ernst liksom. Det är också ganska svårt att misslyckas totalt.
 
 
Vi har en blå ytterdörr, och jag älskar kombinationen av rött och blått, så jag brukar nästan alltid göra en krans med rött band till oss. I år blev det ett tunt, klarrött sidenband på en lite tunnare krans. Nu börjar det kännas som jul på riktigt.