Bloggande

Välkomna till en ny säsong på Jul hos Linda!

höst2.jpg

Åh, om ni bara visste hur mycket jag har sett fram emot att få logga in och inleda bloggsäsongen! Sommaren var varm och evighetslång och jag började tänka på julen på allvar någon gång i juni. Sedan dess har jag suttit och förberett inlägg och planerat bloggsäsongen när andan fallit på (och när temperaturen på mitt hemmakontor varit behaglig, vilket den definitivt inte varit ens en gång varje vecka).

Kanske har min ökade längtan berott på att jag varit ledig så gott som hela juni, juli och augusti för första gången sedan skoltiden. Det har funnits gott om tid för jultankar, även om den största delen av min tankeverksamhet lagts på annat. Om ni följer mig på Instagram (gör gärna det på @julhoslinda) kommer detta inte som någon överraskning, men jag har gått och blivit mamma sedan vi hördes senast. Vår lilla Ivar kom till världen den 2 augusti och allt är väldigt nytt, intensivt, spännande och omvälvande. Jag sitter här och bloggar med en babyvakt intill mig på skrivbordet och har ingen aning om hur många ord jag hinner producera innan det är dags att gå ner och ta hand om herrn igen. Spännande, som sagt.

Jag har således ingen aning om hur hösten kommer att se ut, eller hur realistiskt det är att tro att det ska gå att driva en julblogg under mitt barns första månader i livet. Som det ser ut nu vill jag försöka satsa på färre men bättre inlägg, och jag tänker mig därför 3-4 inlägg i veckan i stället för den dagliga uppdatering som jag kört med de senaste åren. I slutändan skriver jag ju främst för mitt eget höga nöjes skull, och jag vill att bloggen ska ge minst lika mycket som den tar. Vi börjar där, så får vi se vad som händer.

Nu öppnar hur som helst Jul hos Linda för tionde gången! Varmt välkomna hit!

November 2020 på Jul hos Linda

I morgon är julmånaden här! Ganska ogreppbart faktiskt, hur länge man än gått och längtat. Men än så länge är det november. Det blev 29 blogginlägg om ditt och datt (30 med det här), och jag tänkte som vanligt lista några favoritinlägg från bloggmånaden, ifall ni inte hunnit läsa precis allt! Mer finns förstås i arkivet, där det alltid är tillåtet att botanisera fritt.

November 2020 på Jul hos Linda

DSC_9454.JPG

Oktober 2020 på Jul hos Linda

Tänk att det redan är den första november! Nån gång för länge sen, när jag fortfarande hade regler för mitt julande, var det här den officiella starten på julmusiksäsongen. Då steg jag upp i ottan i min lilla lägenhet där jag bodde på den tiden, tände alla ljus jag kunde hitta och satte på Jul, jul, strålande jul. Det var en mysig ritual, men jag är ändå glad att jag skippade den och började följa julkänslan i stället.

Just i dag betyder den första november att det blir våffelfrukost alldeles strax, och sedan finns det en risk att jag blir sugen på att stryka en röd gardin eller två. Vi får se om lusten faller på.

Men först: låt oss se vad som hände på bloggen i oktober.

Helt klart en favoritsysselsättning i oktober!

Helt klart en favoritsysselsättning i oktober!

Jag har hängt på Instagram:
Sparat på Instagram på sistone: bakverk, julte, tv-serier och illustrationer

Två vardagskvällar förvandlades spontant till riktiga julkvällar:
Jultisdagen är den bästa tisdagen
Onsdagskvällen: pepparkakschoklad, glögg och jultårtor

Jag har listat en hel del grejer:
(Nästan) allt jag älskar med julen
Fem saker jag ser fram emot just nu
Listan om mig
Nio gånger den 23 oktober
Kära tomten
20 juliga saker du kan göra i höst
Fyra gånger julgodsaker

Snön kom på en snabbvisit:
I går när den första snön kom

Kameran fick följa med på två hela lördagar:
Oktoberlördag: jullapptäcke, glöggte och jultidningar
Min lördag timme för timme

Jag skrev ett långt inlägg om julbloggandet och Instagram:
Om julbloggandet, Instagram och kärleken till julen

Och bloggen fyllde år:
Jul hos Linda fyller nio år!

Som vanligt blev det ett inlägg varje dag i oktober, så det finns definitivt fler att läsa än dem jag listat här - ta er gärna en tur i arkivet.

Nio gånger den 23 oktober

Jag tycker att det är så kul att gräva i bloggarkivet ibland och se vad som hänt på en specifik dag. Just 23 oktober verkar vara en typiskt bra bloggdag - jag har bloggat den här dagen nästan varje år sedan jag startade den här bloggen, och det är ändå ett tag sedan! Vi kan väl kika lite närmare på vilka teman som dykt upp.

2019: Twix med en jultvist

twix ginger cookie 3.jpg

Jag köpte hem Twix med pepparkakssmak, som ju var en julnyhet förra året (finns i butik i år också!), och betygsatte den i ett blogginlägg.

“Twix är långt ifrån en favorit i vanliga fall. Jag kan med lätthet räkna upp åtminstone 50 godsaker som landar högre upp på listan när prioritetsordning gäller. Men med smak av pepparkaka kanske den kan klättra upp till de högre placeringarna, tänkte jag och grabbade åt mig två stycken när jag äntligen hittade nyheten i butik här i Finland förra veckan.”

2018: Amelia Jul 2018

amelia jul 2018 4.jpg

Tydligen läste jag Amelia Jul och drack årets första julmust den här dagen för två år sen. Det känns lite sent? Alltså, jag har inte druckit julmust i år faktiskt, men både Allers julmagasin och Amelia har legat på mitt bord i några veckor nu redan. Edit: Jaha, nu förstår jag, vi hängde ju på Rhodos i början av oktober 2018!

“Ett julmagasin ska förstås läsas med rätt tillbehör, så jag hade plockat fram en av mina saffransbullar med kardemumma och kanel (recept HÄR) ur frysen. Ni ser kanske vad det är i glaset? Ja, det är såklart årets första julmust! Smakade HIMMELSKT.”

2017: Netflixtips: A Wish for Christmas

Herregud, den här dagen för tre år sedan tokhyllade jag en film som jag tydligen hade sett ett flertal gånger vid det laget, och som jag inte minns en enda sekund av nu längre? Varken titeln eller handlingen låter det minsta bekant trots att jag gav den fem av fem snökristaller. Kan det verkligen vara jag som skrivit den här totalt okritiska recensionen? Vad säger det om mitt 2017-jag? Inser att jag måste se om den här julfilmen snarast.

“Miljöerna är varma och vita, christmas cookies dekoreras, granen kläs, julsånger sjungs, kärlek uppstår - jamen ni hör ju, supermysigt och förutsägbart! Jag har nu sett den två år i rad och både pysslat och ätit framför den. Den kan såklart inte jämföras med klassikerna jag nämnde tidigare (vore liksom inte riktigt rättvist att jämföra den med Äntligen hemma), men i sin klass är den definitivt värd 5/5 jultomtar.”

2016: Grekisk yoghurt med glöggsmak

2016.jpg

År 2016 hade jag tydligen inte tid att blogga just den här dagen, men dagen därpå ville jag gärna dela med mig om att det bara var två månader kvar till julafton, och att jag hade ätit en julnyhet - grekisk yoghurt med smak av glögg. Det var en finsk säsongsprodukt (Eller? Ser nu att det stod Arla på locket) som jag inte sett i sortimentet sedan dess. Högst medelmåttig verkade den.

“Grekisk yoghurt med glöggsmak - vilken grej, va? Så tänkte jag också när jag fick syn på den. Och det tänkte jag fortfarande för en stund sen, men jag måste tyvärr erkänna att yoghurten var en stor besvikelse. Visst, den var god, men den smakade inte glögg.”

2015: Ett livstecken

Hösten 2015 var en av de mest stressiga höstarna någonsin - jag tog examen och fick mitt första heltidsjobb. Då bloggade jag inte heller den här dagen, men däremot uppdaterade jag mina läsare om läget den 29:e.

“Jag har haft lite fullt upp - den senaste veckan har jag suttit med min magisteravhandling/d-uppsats varje kväll och i går lämnade jag in den för bedömning efter ett års arbete. I november får jag förhoppningsvis min examen. Det är mycket just nu.”

2014: Julbloggarens vardagsdilemman

Den här dagen för sex år skrev jag om två julrelaterade olyckor min kära studiedator hade varit med om. Inte helt odramatiskt. (Jag svär ju aldrig i bloggen längre heller, inser jag nu när jag går igenom arkivet!)

“Om jag säger så här: numera är det inte bara svårt att högerklicka, utan även synnerligen trögt att använda såväl delete- som returtangenten. Trots tusen omgångar med trasan glittrar tangenterna fortfarande av min röda favoritdryck. 

Men det var det fan värt.”

2013: Mastodontinlägg: Mitt favoritpyssel

virkadsnoflinga_52679408ddf2b344f50e7293.jpg

Den här dagen för prick sju år sedan hade jag tydligen en plugg- och pyssedag, och pysslet gick ganska långt ut på att virka snöflingor. Det är fortfarande ett av mina favoritpyssel och vi har hur många som helst att hänga i granen och i julgardinerna. Har t.o.m. gett bort en hel hög i julklapp till en vän, och pyntat julklappar med virkade snöflingor. (Lite roligt att jag kallade detta lilla inlägg för “mastodontinlägg”…)

“Jag har lite svårt att sluta virka dessa, det blir lite som ett beroende. Det går nämligen väldigt snabbt att virka en snöflinga, och därför har jag redan säkert närmare 30 stycken vid det här laget, långt fler än mormor (som jag alltså inspirerats av) hade. Måste kanske sluta. Snart.”

2012: Förvaring för pepparkaksmått

För åtta år sedan bloggade jag tydligen inte exakt den här dagen, men den 22:a bloggade jag om en liten påse jag sytt. Den skulle jag förvara pepparkaksmått i. Den används faktiskt fortfarande för precis det ändamålet!

“Jag tog fram symaskinen, en tygbit och lite spets och sydde en liten förvaringspåse för mina pepparkaksmått. Den är inte lika oproportionerlig som den ser ut att vara - jag är lat med strykjärnet.”

2011: Glöggen

glgg_171751441.jpg

Ibland om jag vill påvisa att det är eeevigheter sedan någonting hände, så brukar jag säga att det var “på den tiden när jag hade julprinciper”. För nio år sedan hade jag nämligen sådana, till exempel vad gällde glöggen. (Ja, jag vet, zzz.) Och för exakt nio år sedan i dag hade jag köpt en blåbärsglögg som jag blev tvungen att återkomma om senare, för det gick minsann inte för sig att dricka glögg i oktober.

“Enligt mina principer ska det bli november innan jag dricker min första glögg, men jag återkommer med kommentarer då. Jag tror det kan vara riktigt gott.”

Det var det hele. Undrar vad jag gör (bloggar om) den 23 oktober 2021?

Direkt ur måndagshjärnan

julmugg1.jpg

Ibland när jag sätter mig ner för att julblogga är det en måndagskväll i mitten av oktober och jag är trött. Som just nu när jag skriver det här, till exempel. Jag började skriva ett långt inlägg om grincherna i min närhet (mitt glöggte hann bli kallt under tiden!), en förlängning av det korta svaret på en läsarfråga från i lördags, men det får ligga i utkastet och marineras lite till.

Så gör jag ganska ofta - sätter mig ner och skriver om lite vad som helst, och så når det slutligen kanske ingen alls. Mitt julbloggande framstår säkert som välplanerat och varierat, men det är i allra högsta grad känslostyrt, lite stökigt och lagom odisciplinerat. Mitt enda riktiga mål är att jag ska skriva varje dag, och det handlar inte om att jag känner att jag måste publicera något varje dag, utan om att jag tycker att jag skriver för lite resten av året. Av någon anledning gör julen och jullängtan mig kreativ och mindre självkritisk än jag normalt sett är, så det gäller att passa på. Smida medan järnet är varmt och allt det där.

Den här måndagskvällen har inte varit så speciell. Det är oktober så det blir mörkt på två sekunder och när klockan är åtta känns det som att dagen redan är slut. Det är helt okej för min del. Vi har ätit tomtegröt till middag (årets första!) och nu ska jag bara klicka hem ett par julgardiner och en gardinstång innan jag kryper ner under täcket med en bok. Ja, fast först måste jag leta fram ett måttband och se till att det jag köper är tillräckligt långt förstås. Det blir ju tråkigt annars.

Om julbloggandet, Instagram och kärleken till julen

Jag fick en fråga som jag tänkte att jag skulle kunna besvara i ett inlägg eftersom jag är så dålig på att fatta mig kort. Så här lyder den:

“Det hade varit kul att veta om du tycker intresset för julen ökat under de år du haft bloggen. Har det kommit fler bloggar och IG konton? […] Min känsla är att intresset ökat (och de tekniska möjligheterna förstås) skulle vara kul att höra hur du upplever det!”

En mycket intressant fråga, vars svar jag naturligtvis tänker brodera ut och reflektera och filosofera sönder tills varken jag eller ni längre minns hur frågeställningen egentligen lät. Jag har nämligen funderat en hel del på saker som tangerar den här frågan. Det egentliga, korta svaret på frågan här ovanför dyker upp nånstans i mitten av det här inlägget.


Nio år (and counting) i julbloggosfären

DSC_9469.JPG

Jag har julbloggat i nio år nu (ganska exakt faktiskt - bloggen fyller år nästa helg!) och på den tiden har det minsann hänt saker. För nio år sedan fanns visserligen Instagram, men jag hade inte sällat mig till dess användare; jag hade knappt upptäckt Pinterest, och min internetanvändning var förpassad till kvällar vid datorn eftersom jag inte hade någon smarttelefon.

Då, för nio år sedan, upplevde jag att julinspirationens mecka var julbloggosfären. Jag var långt ifrån först ut - Tomtens dotter har julbloggat sedan 2006 och Sannas Christmas sedan 2009, och Maries strålande jul har faktiskt spridit julstämning på nätet ända sedan 1999 (!) på olika adresser. Dessa tre bloggar, och många fler därtill, läste jag i flera år innan jag till slut gjorde slag i saken och startade Jul hos Linda.

Så nä, någon julbloggspionjär är jag inte, men rätt uthållig, det får jag väl ändå kalla mig själv. Många av de där bloggarna som jag kände gemenskap med (julälskare är oftast underbara människor!) under de första åren är inte aktiva längre, andra har flyttat ut på andra kanaler. Tja, på en annan kanal: Instagram.



Julen flyttar ut på instagram

Jag skaffade ett julfokuserat Instagramkonto jag med, som ni vet, redan 2014 faktiskt, men jag fattade inte riktigt vad jag skulle med det till förrän flera år senare. I dag tänker jag på mitt Instagramkonto som en förlängning av bloggen, men samtidigt vet jag att många av mina följare inte ens läser min blogg.

Instagram är fantastiskt på många sätt, och jag älskar att hålla kontakten med och inspireras av andra julälskare i mitt flöde. Det känns som att det har tillkommit ett svenskt julkonto eller två varje gång jag loggar in; jag får ständigt upp tips om sprillans nya konton att följa. (Den där exponentiella ökningen känner jag igen från när julbloggen var som populärast!)

Jag vet inte om det är så att intresset för julen verkligen ökar, eller om det bara är så att julälskarna hittar nya kanaler att ge utlopp för sina känslor och sin inspiration på. För visst är det skönt att skapa sig en virtuell värld där det bara finns julälskare, där det får vara jul lite längre och där julskeptikerna, julhatarna och julklagarna inte vill vara?



Julbloggen - en utdöende art?

DSC_8953.JPG

Med julbloggarna upplever jag tyvärr en nedåtgående trend. Inte en rasande sådan, men jag upplever att det sällan startas nya och ibland dör någon gammal älskad blogg ut och glöms bort. Bloggen är långsam, åtminstone i jämförelse med Instagram och andra sociala medier. Om du skriver en kommentar till mig här finns det en chans att det tar ett helt dygn innan jag svarar. Gör du det på Instagram tar det sällan mer än några minuter. Ibland får jag ingen återkoppling alls på det jag skriver på bloggen, på Instagram trycker folk på hjärtat en millisekund efter att bilden laddats upp.

Å andra sidan innebär bloggen många andra möjligheter. Den där tiden då att blogga innebar att ladda upp flera inlägg per dag innehållande några få rader text och eventuellt något undermåligt mobilfoto är förbi. Nu finns det utrymme för längre, reflekterande texter och kreativa utsvävningar i olika former.

Lika mycket som jag älskar julen, om inte mer, älskar jag att uttrycka mig i skrift. När jag var liten drömde jag om att bli författare och just precis på den här webbadressen är jag ju det, på mitt eget lilla vis. Det här är mitt julmagasin och jag är ensam chefredaktör, ansvarig utgivare, kundtjänst och skribent. Jag älskar det.

Åtta saker jag bloggat om i september under åren

Jag har inte så mycket juligt på gång just nu - hittade inte ens pepparkakschoklad i butiken igår (snyft!). I helgen ska jag höstpynta gården med blommor och lyktor och såklart jobba vidare med mina julprojekt, men just nu är det ganska händelselöst. Tur då att jag har ett arkiv fyllt med mer juliga septemberhändelser! Vi tar en titt.


År 2011 hade jag inte börjat blogga ännu, det gjorde jag nämligen först i oktober. Den 17 oktober 2011 skrev jag mitt allra första, trevande inlägg om att julen kom lite tidigare för mig det året. (Ha! Mitten av oktober och jag tyckte att det var tidigt!)

I september 2012 köpte jag julvepan som jag fortfarande håller på med…

brodera_jul_vepa.jpg

År 2013 bloggade jag om att våga säga ja till jul i september. Står fortfarande bakom varje ord!

2013.jpg

År 2014 var jag och min dåvarande pojkvän (numera är han min sambo och fästman) och handlade möbler till huset vi höll på att renovera. Julen hade förstås kommit till Ikea och vi drack julmust på vägen hem!

2014.jpg

I september 2015 gladdes jag åt att jag hade fått ett nytt jobb. Det betydde i förlängningen något så fantastiskt som att jag inte längre behövde oroa mig över att behöva jobba kring jul! Kommer fortfarande ihåg hur underbar den vetskapen var, att inte längre behöva jobba på helger och högtider.

År 2016 var jag tidigt ute med julkortsfixet, möjligen rekordtidigt till och med?

2016.jpg

I september 2017 bloggade jag om min samling vintermuminmuggar. Den samlingen har utökats med ett antal muggar sedan dess. Jag borde kanske göra ett uppdaterat inlägg? Fast sist och slutligen är det ju försvinnande få av muggarna som faktiskt har jultema, tyvärr.

2017.jpg

2018 bloggade jag (bland annat) om min bästa chaisirap. Det är faktiskt ett av mina mest lästa inlägg den här månaden också, av nån anledning! Lite spännande att följa med sån statistik. Nu är det ett bra tag sedan jag kokade egen chaisirap, det kanske är dags?

2018.jpg

Förra året bloggade jag exempelvis om fem saker som julbloggandet lärt mig om julen.

allers julmagasin 2018.jpg

Om nedräkningar, väggord och delmål

DSC_5579_1.jpg

Igår var det tydligen hundra dagar kvar till julafton. Det gick inte att missa - mitt flöde fylldes av julälskare som förkunnade att julen närmar sig med stormsteg.

Det jag känner för nedräkningar till jul kan nog närmast beskrivas som en hatkärlek (adventskalendrar är såklart ett undantag). Å ena sidan: ju närmare julen vi kommer, desto mer socialt accepterat är det att prata om den, och dessutom syns den äntligen överallt! Det är en bra sak, även om jag tror att de där mänskorna som klagar på att julen når butikerna tidigare och tidigare för varje år som går, eller att stämningen urvattnas om den välkomnas för tidigt, ändå aldrig är riktigt nöjda. Det är alltid för tidigt för något - för julpyntet, för julmusiken, för julgodiset, för julmaten. Arma glädjedödare. Men dem ska vi inte ägna mer uppmärksamhet än så i den här bloggen.

Att jag föredrar att inte räkna ner till julafton så här tidigt på säsongen beror egentligen på två saker:

1) jag har ingen brådska
2) jag är inte säker på att jag tycker att julafton är det främsta målet

Jag känner mig ofta stressad av nedräkningar, som om tiden rinner iväg mellan mina fingrar. Som jag redan klargjorde häromdagen vill jag verkligen inte snabbspola till julafton just nu. Åt sådana fantasier ger jag mig ibland hän mitt i sommaren, men aldrig så här i september när allt det fina precis har börjat. Nu är det den där tiden på året (den enda tiden på året) då till och med jag skulle kunna tänka mig att låta trycka upp ett enormt, kursiverat CARPE DIEM på vardagsrumsväggen.

Ett delmål är redan nått för min del - i åtta månader har jag längtat och väntat på att hösten ska börja, och nu är det äntligen september. Nu ska dagarna håvas in och avnjutas från början till slut, minut för minut. Det är långfrukostar, en varm tekopp i handen, tända ljus, kyliga morgonpromenader, stickade sockor, mustiga soppor, tv-serier och allt detta omsluts i ett enda litet, fantastiskt ord: mys. Faktum är att det förmodligen borde stå FÅNGA MYSET på min vardagsrumsvägg.

Julen är fantastisk. Jag längtar efter den så gott som året om. Men när den närmar sig vill jag bara trycka på paus. De nittionio återstående dagarna ska inte bara passera i väntan på något annat, något mer.

Fotnot: Det här skulle egentligen bara bli en punkt på en hederlig lista över saker ni kanske inte visste om mig, men tydligen behövde jag återhämta mig efter gårdagens bombning av “100 dagar kvar!” på sociala medier genom att skriva ett långt inlägg.

Det blir jul ändå - i år också

DSC_7628.JPG

I augusti frågade jag mina följare på Instagram vad de skulle vilja läsa om på bloggen i år. Föga förvånande dök ett visst coronavirus upp i många av svaren. En del önskade att bloggen skulle få vara en coronafri zon, andra ville ha tips på hur man kan coronaanpassa hösten och julen. Det fick mig att fundera på vad jag vill att bloggen ska fylla för funktion de kommande månaderna.

Det är onekligen en märklig tid. Många kommer inte att kunna fira jul tillsammans med sina nära och kära, en del ställs inför ekonomiska svårigheter efter att ha blivit arbetslösa, och arrangörerna för mängder av julmarknader över hela Europa har redan gått ut med att det inte blir några julmarknader i år. Att julturista utomlands känns oerhört långt borta, och sannolikt lär (ännu mer) av julhandeln flytta ut på nätet. Själv är jag lyckligt lottad som bor nära min familj och mina vänner, som har ett jobb att logga in till om morgnarna och som fått vara frisk och ganska bekymmerslös under hela den här perioden. Dessutom trivs jag egentligen ganska bra med att sitta hemma, och när hösten kommer faller det sig ännu mer naturligt.

Jag såg någon på Instagram uppmana sina följare att sätta upp sitt julpynt lite tidigare i år, för det är vi faktiskt värda efter det här skitåret. Jag gjorde faktiskt precis just det i påskas. Ja, jag satte alltså inte upp mitt julpynt, men jag gjorde det fint här hemma, påskpyntade och myste omkring på ett sätt som jag nog aldrig gjort under påskhelgen tidigare. Jag behandlade påsken med samma vördnad som jag behandlar julen, och det vill inte säga lite.

Oavsett om man har det tufft, är relativt opåverkad eller till och med lever sitt bästa liv just nu så är en sak säker: det blir jul i år också. Inte ens en pandemi kan rubba vår finaste högtid; julafton kan helt enkelt inte ställas in. Tvärtom tror jag att julen kommer att bli viktigare än på länge för många. Jag hoppas att de som har det jobbigt kan finna tröst i julen på samma sätt som jag alltid har gjort.

Med det sagt har jag beslutat att den här bloggen varken kommer att vara coronafri eller coronafokuserad. Jag vill att den ska vara det som den alltid har varit - en blogg om den finaste traditionen i världen från ett nutidsperspektiv, även om de där nutidsglasögonen för tillfället är något nersmutsade. Mina glasögon är sällan särskilt rena i vilket fall som helst.

Om läskiga intervjuer och julpyssel

Det händer en hel del just nu bloggmässigt och jag får uppmärksamhet som jag inte riktigt är van vid. Det är jätteroligt, för det betyder att fler läsare hittar hit till min julhörna och förhoppningsvis gläds någon lite extra åt det jag skriver. Men det är också läskigt, så där som alla riktigt roliga saker är (åtminstone för mig som en introvert person som inte gillar att stå i centrum). Det är jättemärkligt att ställa upp på intervjuer till exempel - jag är väl bara en vanlig person som råkar tycka att julen är fantastisk, vad har jag att komma med? Sådana tankar brottas jag med rätt mycket just nu, men jag försöker se allt det där som roliga saker (för det är ju roligt, bara jätteläskigt).

Nåväl, igår var det alltså intervjudags för andra gången på en månad och jag tog tillfället i akt och var julklädd i min amaryllisklänning som jag köpte på Monki förra året.

julklädd jag 2.jpg

Tycker nästan att man kan se paniken i min blick, hehe. Det var hur som helst en trevlig stund - att få prata om julen i en timme vid lunchtid är en bra avstickare från arbetsdagen. Finlandssvenska läsare kan ta del av intervjun i Kurirens decembernummer, som kommer runt den 10 december (då jag befinner mig i vad jag hoppas är ett riktigt julparadis: Ljubljana!). Jag känner att cirkeln är sluten nu, för typ 2002 skrev jag nämligen juldikter i Kuriren! Till dags dato är de de enda av mina verk som någonsin publicerats.

julpyssel.jpg

Efter jobbet behövde jag ligga på soffan och glo på serier i några timmar för att landa igen, och sedan slog inspirationen till ordentligt och jag tog plats vid matbordet i stället. Jag pysslade några stjärnor i olika papperskvalitet (den röda är gjord i presentpapper, den blå i tapet). Om det jag har i planerna lyckas lär ni förstås få se slutresultatet!

Bloggen har bytt utseende! (+ lista om julbloggandet)

Ni kanske märker något nytt med bloggen idag? Ja, men det mesta är ju nytt faktiskt. Jag har nämligen äntligen tagit itu med något jag skjutit upp väldigt länge - bloggen har flyttat från blogg.se där den har bott i över åtta år.

Det är alltså inte så att jag på något mirakulöst sätt utvecklat bloggdesignskills de senaste veckorna, utan jag har sällat mig till Squarespaces trygga drag and drop-lösning. Känns så skönt att fräscha upp bloggen, om än lite onödigt att hålla på med den tidskrävande och struliga flytten mitt under bloggsäsongen. Jag har fått alla mina inlägg överflyttade, inklusive de flesta bilder, kommentarer och länkar, men om något inte funkar som det ska får ni gärna hojta till i kommentarsfältet så löser jag det omgående. Jag vill ju att alla ska trivas här!

ny design.jpg

Eftersom bloggen ändå står i centrum idag tänkte jag passa på att fylla i en lista om just julbloggande som jag hittat hos Våran Lilla Julvrå.

Jullistan om våra älskade julbloggar


1. Varför började du julblogga?

Jag började julblogga i oktober 2011, samma höst som jag flyttade hemifrån för att studera. Jag kände mig ensam och hade vid det laget läst andra julbloggar en tid. Som vanligt kunde jag finna tröst i julen och bestämde mig snart för att själv starta en blogg.

2. Vad heter din julblogg och varför gav du den det namnet?

Jag heter Linda och bloggen handlar om julen hemma hos mig, så därav Jul hos Linda. Jag tänkte så inte mycket på vad bloggen skulle heta, så det blev en no-brainer. Tur att jag inte valde något alldeles otippat!

3. Hur tänker du runt utseendet på din julblogg?

Jag tänker väldigt mycket på utseendet på min julblogg. Det har jag alltid gjort, men nu har det förstås blivit extra mycket fokus på det när jag precis har flyttat bloggen efter många år på samma portal. Jag har alltid varierat mina headers, men i år har jag skaffat en mer lekfull logo (via Fiverr faktiskt) och bestämt mig för att bygga upp en användarvänlig sajt. För det är ju det det handlar om i slutändan - dels ska jag själv tycka att bloggen ser fin ut, dels ska den vara väldigt läsbar.


4. Var brukar du sitta/ligga/stå och julblogga?

Just nu sitter jag vid mitt stökiga skrivbord på hemmakontoret, invirad i en katthårstät fleecefilt. Det beror mest på att jag ska jobba direkt efter att jag avslutat det här inlägget. Jag skulle säga att jag minst lika ofta bloggar från soffan eller matsalsbordet, eller från min läsfåtölj.

DSC_8953.JPG

5. Vad får dig att känna för/vilja skriva ett julbloggsinlägg?

Ibland skriver jag för att jag känner jullängtan eller julstämning, men ibland skriver jag lika mycket för att få julstämning eller för att öka min längtan. Att julblogga är numera en av mina jultraditioner och således ger ju det mig också stämning. Ofta väcks min inspiration också när jag läser andra julbloggar eller scrollar julkonton på Instagram.

6. Har du ett speciellt tema/fokus/tanke med din julblogg?

Min huvudsakliga tanke är att jag fortsätter så länge jag själv tycker att det är roligt - jag skulle inte orka uppdatera bloggen så frekvent för någon annans skull. Jag är inte så intresserad av att bli störst eller något sådant, men jag tycker att det är fantastiskt att bygga upp en relation till läsarna. Det är så roligt att se att folk återkommer dag efter dag, och att vissa tar sig tiden att lämna en kommentar eller att gilla ett inlägg gör mig förstås väldigt glad.

Jag älskar dessutom att skriva och försöker hålla uppe mitt vardagliga skrivande året om, och julbloggen är förstås en stor del av det också. Jag har ett stort behov av att uttrycka mig i text, men på senare tid har det också blivit allt roligare att leka med kameran.

7. Tänker du på din julblogg under HELA året?

Nja nej, egentligen tänker jag knappt på bloggen efter tjugondag Knut (mer än att jag kan sakna att skriva, men då brukar jag återuppliva min privata blogg). Jag börjar tänka på jul och bloggande någon gång i samband med sommarsemestern i juli och i augusti börjar planeringen för nästa säsong. DÅ kanske jag skriver några inlägg medan lusten faller på, och så börjar det hela på allvar i september.

8. Vad tycker du är det mest positiva respektive negativa med att julblogga?

Det mest positiva är förstås att få skriva om allt som har med julen att göra och att vara kreativ, och att få dela det med andra julbloggare och bloggläsare. Jag vet inte om det finns något negativt direkt. Jag antar att det skulle kunna vara negativt att det går åt en massa tid, men julbloggandet är en stor hobby för mig så det är liksom inte bortkastad tid.

DSC_9450.JPG

9. Om du skulle ha kunnat intervjua vem som helst (levande/historisk/känd/okänd) för ett julbloggsinlägg, vem skulle det vara och varför? Tomten räknas INTE!

Vilken otroligt svår fråga! Jag är egentligen helt obrydd om kändisars julfiranden och dylikt - jag tycker mer om att läsa om den vanliga människans jul, om man kan säga så. Därför skulle jag hellre intervjua någon om deras barndomsjular och måla upp dem vackert i bloggen. Jag vet inte så mycket om hur min mormor och min farmor firade jul som barn, och jag skulle förstås gärna få möjligheten att prata med dem en gång till, så jag skulle nog utse dem till mina intervjuobjekt.

10. Finns det någon annan julbloggare vars julfirande du skulle vilja ta del av?

Jag älskar verkligen alla stämningsfulla foton från julfirandet hos Jul, strålande jul, så jag är säker på att det skulle bli ett helt magiskt julfirande. Annas jul skulle gärna få lära mig ännu mer om en hållbar jul! Sen skulle jag också gärna snacka böcker och jul med Sofies julblogg, så jag föreslår att vi firar tillsammans alla fyra.