En personlig (julig) intervju med mig själv

Jag kikade in på Emmas Julblogg häromdagen och läste hennes härliga presentationsinlägg. Nu när säsongen dragit igång på allvar har en del nya läsare hittat hit, så jag tänkte göra samma sak och presentera mig. Dock inte på samma sätt som Emma, utan genom en (helt fiktiv) intervju med mig själv!

Fakta

Ålder: 27 år
Bor: färgglatt i en gammal byskola i Finland
Gör: jobbar som projektkoordinator, frilansar som språkgranskare, driver en julblogg
Aktuell med: den nionde julbloggsäsongen!

Hur känns det att vara igång igen för säsongen?

Riktigt fint, tackar som frågar! Det här är min nionde bloggsäsong - jag började julblogga i oktober 2011 - och bloggen är numera en viktig del av mina julförberedelser.

Vad är dina planer för bloggsäsongen 2020?

Jag vill satsa på handarbete i höst, så jag hoppas kunna rapportera om förfärdigade julprojekt. Men det är svårt, jag tar alltid vatten över huvudet. Lapptäcket (nåväl, de där tygbitarna som ska bli ett lapptäcke) stirrar på mig från syhörnan as we speak. Jag försöker handarbeta lite varje dag, men nu har jag slarvat. Rutiner är ultraviktiga för mig, det blir inget av nånting om jag inte gör det regelbundet.

Om du inte handarbetade, vad gjorde du precis före vår intervju?

Jag var ute och åt med några vänner, vi satt och pratade i tre timmar. Är mer än lovligt mätt för tillfället.

Vilken är din favoritmat, både till jul och annars?

Jag älskar sushi. Kallar mig ibland för sushisnobb (tackar gärna nej till buffésushi, om det inte är det enda som finns att tillgå). Liknande tendenser finns på julbordet. Ja, inga snobbfasoner, utan förkärleken för lax och kolhydrater. Det är viktigt att det finns gott bröd på julbordet. Jag älskar också kålrotslåda.

Vilken finländare skulle våga svara något annat?

Jamen jag älskar kålrotslåda på riktigt! Lådor är ju en ytterst finsk grej på julbordet; sötpotatis-, potatis- och leverlåda (ofta med russin) är också en grej. De två förstnämnda tycker jag inte om och lever äter jag inte.

Varför är julen så viktig för dig?

Jag har alltid älskat den, jag vet inget annat. Rött är min favoritfärg och jag är född i december, jag är helt enkelt i mitt rätta element när det är jul. Jag älskar traditioner, det kanske förklarar en del?

Vilka reaktioner får du när du skriver om julen på sociala medier?

De är nästan uteslutande positiva; jag omger mig inte med julhatare. Sedan hjälper det förstås att jag har två olika konton på till exempel Instagram, så de där som inte är så intresserade av att stöta på julen i sitt flöde kan helt enkelt strunta i att följa mig. Ibland undrar folk om jag inte tröttnar på julen när jag börjar så tidigt.

Gör du inte det?

Nej. Aldrig. Julstämningen är förnybar. Det är en seglivad myt att den kan sina. Men vänta dig inte att stämningen ska komma av sig själv - du är din egen julstämnings smed! Jag har tränat upp min förmåga att framkalla julstämning i många år.

---

Lindas julfavoriter

Plats: I soffan framför granen, med en bok i handen eller en julfilm på tv:n.
Aktivitet: Paketinslagning och julbloggande
Mat: Lax, julknäcke och kålrotslåda
Godsak: Saffransbullar och pepparkakschoklad
Dryck: Julmust på glasflaska!
Skönhetsfavorit: Jag brukar alltid få en ansiktsmask från The Body Shop i julklapp. Himalayan Charcoal är min favorit, när jag använder den får jag juldagsfeeling.

---

Var firar du helst jul?

Hemma och/eller hos mina föräldrar. Jag är alltid helst hemma (coronatiden har inte direkt varit problematisk för mig!). Jag skulle aldrig frivilligt resa bort kring jul, men under pistolhot skulle jag kanske kunna tänka mig att sticka iväg till en insnöad, julpyntad stuga tillsammans med familjen.

Det är uppesittarkväll. Vad skålar du helst i?

Jag har svårt att tänka mig att jag skulle tacka nej till glubbel, men det blir oftast en alldeles fantastisk saffrans- och havtornsglögg som vi brukar köpa på en julmarknad på första advent. Ett och annat glas julmust slinker förstås ner också!

När vi gör den här intervjun är det en onsdagskväll i september. Hur ser din kvällsrutin ut?

Jag är ingen kvällsmänniska - när jag skriver det här är klockan 20.44 och mina ögonlock börjar bli tunga. Min kvällsrutin är med andra ord inte särskilt lång; jag brukar gå en sväng för att få lite frisk luft, men just nu stormar det. Det får bli Idol och några sidor i en bok, sedan lär jag nog sussa sött. Vi kan prata igen imorgon bitti, min hjärna funkar bäst i gryningen!

Mjä, jag tror att vi avrundar här. Men du, det där Instagramkontot du pratade om, kan man följa dig där?

Ja såklart! @Julhoslinda heter jag där. Jag blir superglad för varje ny följare!

Fem juliga saker ni (kanske) inte visste om mig

De tidigare delarna finns HÄR.

 

1. Något av det bästa med att vara en så öppen julälskare är enligt mig alla som liksom anförtror sig sina jultankar åt mig. Jag älskar det. Folk som öppnar ett samtal genom att berätta om något juligt de har gjort, eller säger sig ha tänkt på mig när de sett någonting som påmint dem om julen - det är fint. Vilken ära att bli associerad med den bästa tiden på året!

 

 

 

2. Förra året var jag och min blogg i lokaltidningen. Jag kallade mig bland annat för "helt normalt julig", totalsågade både Feliz Navidad och risgrynsgröt och visade upp min toalettgran.

 

 

3. Jag har aldrig gjort en egen pepparkaksdeg. Varje år bakar jag pepparkakor med min mamma, som använder mormors recept. Om jag bygger hus eller pepparkaksgran använder jag oftast färdig deg från frysdisken. 

 

4. Jag tidsinställer så gott som alla mina blogginlägg. Det här skriver jag till exempel en fredagseftermiddag för att jag ska ställa till med kalas hela kvällen och morgondagen. Det är vad som krävs om man vill hålla bloggen uppdaterad regelbundet. Själv satsar jag på att uppdatera varje dag under bloggsäsongen, vilket känns omöjligt att hinna med dagligen men väldigt görbart när jag bara skriver kanske var tredje dag. Det är mycket svårare att vara regelbundet aktiv på sociala medier, tycker jag. 

 

5. Min bästa stund i december är morgnarna. Det kan förstås bero på att jag är en morgonmänniska som föredrar tidiga morgnar framom sena kvällar (en filmkväll efter 22 funkar liksom inte för mig). Jag älskar att tända ljus, koka en kopp te ur Teadventskalendern och titta på SVT:s julkalender. Det är en helig stund, särskilt några dagar före jul när granen lyser upp vardagsrummet.

Allt som hänt i mitt liv mellan bloggsäsongerna

Det är lite märkligt, det här säsongsbloggandet. Det blir ju väldigt intensivt under en ganska kort period, och sedan tystnar man för att inte höra av sig igen på flera månader. Under den där tiden mellan jularna hinner det hända en hel del i ens liv så klart, men det känns inte alltid angeläget att nämna allt det när säsongen äntligen drar igång igen. Jag blev dock väldigt glad över att läsa om vad som hänt i Sofies liv mellan bloggsäsongerna, så jag tänkte att jag kanske borde berätta om mitt också för en gångs skull. Vi provar!

 

DETTA HAR HÄNT 2019:

• Jag har faktiskt startat en personlig, icke-säsongsbunden blogg. Nåväl, jag har väl egentligen så gott som alltid haft en, men jag har inte bloggat regelbundet utanför julsäsongen på väldigt länge. Särskilt frekvent har jag förvisso inte uppdaterat, men det har varit roligt och det har gett mig många idéer för julbloggandet. Nu under julbloggsäsongen blir det kanske inte så många inlägg där, men så får det vara.
• Jag har fått ett nytt jobb. Jag har tagit en paus från mina doktorandstudier och arbetet med avhandlingen och jobbar nu som koordinator för ett EU-finansierat forskningsprojekt i tre år framöver. Det är roligt, socialt, utmanande och varierande - ibland till och med kreativt.

Fästmannen, Skrållan och jag.

• Jag har förlovat mig. Det känns nästan som något av en antinyhet när man har varit tillsammans med sin partner sedan man började högstadiet (eller åtminstone känns det ibland som att andra ser det som en antinyhet), men för oss har det förstås varit en väldigt trevlig uppgradering av vårt förhållande. Nästa helg ska vi fira med våra närmaste vänner och det ser jag väldigt mycket fram emot.

Det här inlägget känns passande så här i början av säsongen, för min plan är att försöka ta er med i de juligare delarna av min vardag och mitt liv lite mer än jag har gjort hittills här på min julblogg. Jag har tidigare känt ett behov av att vara väldigt anonym, men de senaste åren har det luckrats upp allt mer och nu tänker jag att nästa naturliga steg är att bli lite mer personlig. Jag har ju konstaterat många gånger att jag inte vill att den här bloggen ska handla om produktnyheter utan om det där verkliga julandet, och såklart är jag själv en del av det. 

 

Vad har hänt i ert liv sedan julen 2018?

Det här är Linda

Jennys jul och Våran lilla julvrå har berättat lite mer om sig själva i varsitt blogginlägg. Jag har gjort det en gång för fem (!) år sedan, men eftersom mycket har hänt och ni läsare har blivit några fler sedan dess tänkte jag att det kanske är dags för en uppdatering.

 

Jag föredrar att hålla mig bakom kameran, så ni får nöja er med den här bilden på när jag fjantar mig framför spegeln inför blogginlägget om min jultröja från Gina Tricot.

 

Jag tror att ni kan gissa er fram till mitt namn vid det här laget. Jag är 25 år, kommer från en liten by i Finland och bor numera i en ännu mindre by i samma land med min sambo och vår katt Skrållan. Vi bor i ett gammalt, rött hus från 1918 som vi totalrenoverade 2013-2014. Finland är bra, bortsett från bristen på julmust på glasflaska. Vi dricker glögg på tetra, har kålrotslåda på julbordet och firar två extra festdagar i december: självständighetsdagen (röd dag) och lilla jul (ej röd dag, men en lördag). Den senare ska jag skriva mer om nån gång, men inte i dag.

 

Så här ser vårt hus ut i det bästa julvädret. Bild från förra årets första snöfall den 26 oktober, därav inget julpynt.

 

Jag har en magisterexamen i svenska (vilket för övrigt är mitt modersmål - Finland har två nationalspråk - tackar som frågar) och håller nu på med min doktorsavhandling. På temat bloggande, faktiskt. Man kan väl säga att jag är ganska insyltad i det här mediet vid det här laget. Jag frilansar också som korrekturläsare, vilket jag tycker är skoj. På min blogg får jag ge utlopp för ett mer fritt och kreativt skrivande än det jag ägnar mig åt största delen av tiden, och det är absolut en stor anledning till att jag fortfarande tycker att julbloggandet är så roligt. Jag har bloggat till och från sedan 2007, men alla mina personliga bloggar har varit synnerligen kortlivade, till skillnad från julbloggen som jag startade 2011 och tycks vårda mer och mer för varje år. Andra saker jag roas av är kompishäng, Netflix, läsning och handarbete. 

 

Jag finns också på Facebook och Instagram.

Fem juliga saker ni (kanske) inte visste om mig

De tidigare delarna i denna serie finns HÄR.

---

 

1. Jag förstår inte julkalenderhypen. Och då menar jag inte att jag inte har någon - jag brukar satsa på Teadventskalendern, och så försöker jag hinna med att se SVT:s julkalender varje morgon (himla bra grej att avsnitten släpps så tidigt på SVT Play!). Nej, jag menar det här med hetsen kring att skaffa sig tre, fyra lyxiga adventskalendrar, gärna förbokade någon gång i augusti. Det är ju oerhört spännande att man numera inte behöver hålla sig till de där tyska chokladkalendrarna som var det enda alternativet när det begav sig på 90-talet, men frågan kvarstår för mig: Behöver man en tepåse, en pralin, en lakritskula och en miniflaska champagne varje dag hela december? Jag hinner knappt använda varje påse ur min tekalender. Fascinating stuff.

 

 Troget Teadventskalendern-fan sedan 2016. Längtar såklart tills årets släpps!

 

2. Jag har aldrig haft en julstrumpa. Jag menar, nu har jag faktiskt en - jag har sytt den själv, och den hänger på handtaget till mitt vitrinskåp varje jul, men än så länge har den aldrig fyllts. Det tycker jag är synd, för det verkar vara en så mysig jultradition. Någon gång ska jag minsann implementera den här hemma.

 

Min julstrumpa sydde jag 2013. Bloggade förstås om den. Än så länge har den bara fyllts för detta foto.

 

3. Jag har svårt för så kallade julinspokonton på till exempel Instagram. Nu menar jag inte julkonton i allmänhet (för sådana älskar jag ju förstås!) utan sådana där picture perfect-konton med opersonliga bilder tagna från Pinterest eller dylikt. Det är helt enkelt inte lika mysigt om det inte känns personligt och äkta.

 

4. Fazers pepparkakschoklad är det enda jag behöver. Skippa lussebullarna, låt Paradisasken stå kvar i butikshyllan, duka av julbordet - jag klarar mig! Under några tuffa år slutade man tillverka denna underbaring, men förra året gjorde den comeback och sällan har jag väl varit så nöjd, eller skrikit så mycket i ett blogginlägg. På den gamla goda tiden var pepparkaksbitarna dock större, och chokladkakan var enorm (skojar ej) (men överdriver lite, den låg på 300 gram). Men man kan inte få allt här i världen.

 

 

5. Jag är en mästare på att koka risgrynsgröt. Japp. Jag tycker inte särskilt mycket om gröt, som jag har konstaterat säkert tusen gånger i bloggen vid det här laget, men min gröt blir alltid bra. (Jag offrar mig ibland och kokar gröt till min grötälskande sambo.) Den har alltid fått beröm, och till och med jag kan tänka mig att äta den ibland. Och! Jag har faktiskt aldrig lyckats bränna den i botten, vilket tydligen är mer regel än undantag. Jag kanske bara har en bra kastrull, men jag väljer att se det som att jag är ett fullfjädrat proffs i stället.

 

Känner ni igen er? Eller funkar ni kanske helt annorlunda? Kommentera gärna!

Fler juliga saker ni (kanske) inte visste om mig

1. Jag gillade inte Mysteriet på Greveholm, inte heller Mysteriet på Greveholm 2.0 som sändes för några år sedan. There, I said it. Jag förstod inte grejen när jag var barn och jag ser tyvärr inte charmen nu heller. 

 

2. Livets bästa sak är för mig att sitta i soffan framför granen, omringad av massor med tända ljus, och läsa en roman. I bakgrunden ska man så klart spela lugn julmusik. Blir alldeles varm i kroppen bara av att tänka på det. 

 

 

3. Min jul följer inga trender. Varje år hänger jag upp samma (röda) gardiner och pyntar granen på samma sätt (med röda kulor, lite glitter och virkat pynt). Jag ställer fram mina tomtar på samma ställe och placerar amaryllisen i samma kruka. Min julinredning har aldrig varit lila, vit, svartvit, grå, shabby chic eller dylikt. Jag kör inte på något nytt, spännande tema vad gäller julgranspynt varje år. Det jag älskar allra mest med julen är ju hur den liksom består. Det finns en trygghetskänsla i det, kanske för att mina barndomsjular också alltid såg likadana ut. Jag är en sucker för traditioner, helt enkelt. Däremot tycker jag om att smaka på olika julnyheter, prova på olika pyssel och variera julklappsinslagningen.

 

4. Under de första åren var min julblogg något av en hemlighet. Jag vet inte riktigt varför, men det var oerhört viktigt för mig att inte folk visste om den. Jag skämdes till och med lite grann. Det gör jag definitivt inte längre. Jag älskar att julblogga och jag vill gärna att så många som möjligt ska hitta hit. ALLA behöver julmagi!

 

5. Det första jag ser när jag stiger upp dagarna före julafton är julgranen. Jag har nämligen julgranen i vardagsrummet, intill dörren till sovrummet. Dessutom har jag en timer på julgransbelysningen så att den alltid tänds innan jag vaknar. Det påminner mig om jularna då jag fortfarande bodde hemma - pappa var alltid uppe och tände granen tidigt, så när jag tassade upp (också då från sovrummet bredvid vardagsrummet) var skenet från granen det första jag såg. 

 

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR:

Sex juliga saker ni (kanske) inte visste om mig

Ytterligare sex saker ni (kanske) inte visste om mig

Ytterligare sex juliga saker ni (kanske) inte visste om mig

Första delen finns HÄR

 

1. Jag bryr mig inte nämnvärt om ifall julen är grön eller vit, blöt eller kall. Blir lite trött när man har julstämning och så säger någon att det "inte alls känns som jul nu när vädret är så här" och syftar på regn, synlig gräsmatta eller tö. Visst kommer drömjulen alltid att vara vit och kall, men för mig blir det inte mindre jul för att vädret är mer höstigt än vintrigt.

 

2. Jag började gilla saffran så sent som förra året. Då bakade jag lussebullar i två omgångar och det var verkligen kanongott. Det vattnas i munnen på mig varje gång jag tänker på de där bullarna. 

 

 

3. Jag har alltid varit sjukt bra på att gissa vad det är i klapparna. Sedan mina tidiga tonår har mamma därför satsat på förvirrande paketinslagningar. Böcker i skokartonger, till exempel. 

 

4. I december vaknar jag till tonerna av Stilla natt varje morgon. Bästa, lugnaste, mest stämningsfulla väckarklockan. 

 

5. Jag gillar inte "gammal" julmusik, typ Bing Crosby och gänget. Sedan har jag faktiskt också lite svårt för ny julmusik - jag får inte samma stämning av en nyskriven jullåt som av de där som man har lyssnat på sedan man var liten. Det finns förstås några undantag, men de är rätt få. Jul, jul, strålande jul och O helga natt är väldigt svårslagna som stämningshöjare.

 

6. Jag köper inte på mig alla julmagasin som kommer i min väg. Det här kommer kanske som en chock för den som hänger mycket i julbloggsvärlden, eftersom julmagasinen alltid är väldigt efterlängtade. Det är jättemysigt med julmagasin, men jag brukar nöja mig med Allers (kanske eftersom den kommer först, eller kanske för att den alltid har funnits med) och ibland Amelia Jul, om den ser extra lockande ut. Ibland får jag 101 idéer eller Stora juljournalen av någon i min närhet, och då blir jag förstås jätteglad, men jag köper oftast inte dem själv. 

Sex juliga saker ni (kanske) inte visste om mig

1. Jag skulle aldrig kunna resa bort över jul, inte ens på juldagen eller annandag jul. Att fira jul under palmerna är absolut inget för mig. Jag skulle eventuellt kunna tänka mig att fira jul i något lappländskt vinterlandskap, men bara om hela familjen och alla traditioner får följa med.

 

2. Starkvinsglögg är inte gott. Har faktiskt överlag lite svårt för varma, alkoholhaltiga drycker. Jag har bara smakat Blossas årgångsglögg en gång, och då var det flaskan som fick mig på fall. 2013, Dalecarlia. Himla snygg ljusstake. 

 

 

Hittade bevismaterial i bloggarkivet. 2013 smakades det på årgångsglöggen, hasn't happened since.

 

3. Risgrynsgröt är inte något jag gillar. Det har blivit lite bättre - jag kan definitivt äta det om det serveras, men det skulle aldrig falla mig in att äta det som julfrukost eller julaftonslunch. Det värsta jag vet är när nån säger att det finns efterrätt, och så är det gröt? HERREGUD, snacka om antiklimax. Där sitter man liksom och väntar sig något gott, jamen det är ju december så man kanske hoppas på choklad, och så är det gröt? Nej jävlar. Jag vet inte om det här är en grej i Sverige, men i Finland kan det definitivt hända att man blir serverad risgrynsgröt som efterrätt, och då menar jag inte med grädde och frukt eller bär. Möjligen med plommon- eller russinkräm (vilket för övrigt är väldigt gott).

 

4. Jag har aldrig varit på julmässa i kyrkan. (Heter det ens julmässa? Jag har alltså aldrig varit i kyrkan under julhelgen.)

 

5. Jag drömmer om att någon gång ta ledigt hela december. Jag känner starkt att jag hade uppskattat det minst tio gånger mer än sommarsemester.

 

6. Jag har stenkoll på julklappshandlingen. Jag har ett seglivat Exceldokument som hängt med sedan 2012. Där skissar jag upp en budget och planerar vad alla ska få och vem jag ska köpa till, med hjälp av den enklaste tabellen man kan tänka sig. Sedan markerar jag köpta julklappar med grönt, de halvfärdiga med gult och de oinhandlade med rött. Jag tycker att det är väldigt praktiskt eftersom jag brukar glömma vad jag köpt föregående år, och då kan det ju vara bra att kika in och konstatera att mamma kanske faktiskt inte behöver få muggar tre år i rad. Nedan ser ni det avslutade julklappsfixet år 2014. 

 

 

Stay tuned för del två!

Det här är jag

Jag har haft den här bloggen i snart två år, och inte presenterat mig själv en enda gång. Det är rätt illa. Jag är jättenyfiken på vem personerna bakom alla julbloggar är, och eftersom jag valt bort en "Om mig"-spalt på startsidan känner jag att ett inlägg i kategorin Vem är jag? vore på sin plats.

 

Det är inte ofta jag figurerar på bild, så förlåt men det här är allt ni får. Paint for life!

Föga förvånande heter jag Linda. Jag kommer från, och bor i, Finland. Det är för det mesta inga problem, men vi har ingen vettig julmust och ingen Saturnusglögg. Inte har jag smakat Dumle pepparkaka heller. Vid den här tiden på året befinner jag mig oftast i min lilla etta i studiestaden. Jag läser svenska och tyska, och lite pedagogik därtill. Nån gång kanske jag blir lärare, men det jag vill mest är att skriva.

 

Jag är en nörd. Det gäller det mesta jag tar mig an. Jag har en förmåga att bli lite väl ivrig i lite väl många fall. I den här bloggen ger jag utlopp för min överdrivna julnördighet, men jag har även andra liknande kvaliteter. För lite mer än ett år sedan började jag på allvar slita ut symaskinen, och sedan dess har jag ägnat sorgligt mycket tid åt att vara på jakt efter färggranna retrotyger från 60- och 70-talet. Dessutom virkar jag och broderar tills nacken säger ifrån.

 

Som man kan vänta sig av en svenskstudent gäller min nördighet även litteratur. Helst slukar jag ungdomsromaner, trots att jag snart uppnår en ålder av 21 år (närmare bestämt sex dagar innan julafton). Jag är av den uppfattningen att ungdomslitteraturen är mycket bättre och mer givande nu än den var då jag var 14 och i stort behov av romaner man verkligen kunde ty sig till. Boktips är min cup of tea när det gäller att ge råd i julklappshandeln. 

 

Ibland är livet lite väl trist och då följer jag istället slaviskt serier. Men det duger inte med vad som helst. Lost är tidernas bästa tv-serie, och jag har inte tröttnat trots att jag sett alla säsonger mer än sex gånger. Desperate Housewives kommer på en ärofylld andraplats, tätt följd av How I Met Your Mother. Sedan har jag försökt hänga med i några till, men alltid kommit tillbaka till det faktum att ingenting kan mäta sig med Lost. 

 

Jag vill ha en traditionell jul. Rött, vitt och guld allra mest. Fina papper och levande ljus. Mormors pepparkaksdeg. Inte shabby chic. Hembakat och hemgjort och hemsytt. Polkagrisar och chokladaskar och Kalle Anka. Så som det alltid varit, helt enkelt.

 

Vem är du?