Igår när det var lilla jul

Igår var det lilla jul och jag gjorde ett tappert försök att ta ett foto i timmen - i vanlig ordning lyckades det inte riktigt, men nästan åtminstone. Häng med på en repris av gårdagen!

7.40. Jag vaknar och ligger och scrollar en stund innan jag stiger upp för att tända julbelysningen.

Sedan byter jag om och sticker iväg till gymmet för att starta dagen.

9:46. Jag är hemma igen och har kokat gröt (med massor av kanel såklart) och bryggt te. Lyssnar på julromanen Sju dagar med familjen medan jag äter.

10.50. Jag är på stadens julmarknad med mina föräldrar.

12.04. Jag är hemma igen med mitt nyförvärv, en tomte i fårull. Han får stå i fönstret och övervaka min städning resten av eftermiddagen.

12.57. Jag massproducerar jultårtor till kvällens glöggfika med vännerna.

13.52. Jag stryker löpare och byter ut vaxduken i matsalen.

15.23. Vi är på väg till mina föräldrar för att äta årets första julmat.

19.38. Glöggen är serverad!

Sedan tog jag inga fler bilder för vi lyssnade på julmusik, åt och pratade till midnatt. En riktigt fin lilla jul!

Fem saker jag ser fram emot just nu

Nu börjar världen verkligen vara igång med julförberedelserna. Har ni märkt det? Ingen rynkade pannan när jag sa att min plan för kvällen i huvudstaden var att ge mig ut på julspaning och kollegorna jag delar arbetsrum med har börjat prata om hur man bäst pyntar kontoret. Vanliga dödliga pratar om julen, ofta och mycket - tänk! Det är en fin tid vi lever i nu. Jag ser fram emot varenda ögonblick. I dag tänkte jag därför lista fem saker som gör mig lite extra glad och förväntansfull just nu.

---

Julklappen jag och sambon ska få av mina föräldrar

Jag kan inte minnas att detta nånsin har hänt tidigare, men mamma och pappa har alltså redan avslöjat vad paketet innehåller. Något paket blir det inte riktigt heller, för julklappen är inte precis av den storleken att man kan placera den under granen. Vi ska nämligen få ett traditionellt julkors att ha i gaveln på vårt garage, och eftersom julkorset ska tändas på julaftonsmorgonen är det önskvärt att julklappen anländer lite tidigare. Jag har tänkt skriva mer om hela julkorstraditionen här i Österbotten nån gång, men till dess får ni nöja er med den här urusla bilden på miniatyrkorset som jag fick för några år sedan.

Julmarknaden på Stundars

Första advent innebär traditionsenligt julmarknad på friluftsmuseet Stundars, och om allt går som jag vill blir det så även i år. Önskar mig: kyla, snö, lussebullar förpackade i bruna papperspåsar och värmande glögg med smak av havtorn och saffran.

Att slå in julklapparna

Jag älskar vackra papper, band och kort och tycker mycket om att pyssla ihop ett fint yttre till de gåvor jag ger mina nära och kära. Jag väntar för tillfället på att få hem några julklappar så att jag kan sätta igång på allvar, men det som gör mig något orolig är att jag tydligen har gått och blivit så kräsen att jag fortfarande inte hittat något papper som riktigt matchar min bild av hur mina klappar ska se ut i år? Det här har aldrig tidigare inträffat - jag är mer personen som har 20 rullar på lager för att det finns så många fina papper. Ska ej få panik dock. Det perfekta julklappspappret finns därute nånstans.

För några år sedan var virkade snöflingor och ofärgat papper det finaste som fanns.

Julfirandet med kompisgänget

Jag och mina tjejkompisar har firat jul tillsammans i snart tio år. Traditionen har sett lite olika ut från år till år - det började med knytkalas och secret santa, men nu kör vi på knytkalas och julklappsspelet. Dessutom har kompisgänget de senaste åren utökats med tre småtjejer. Den 14 december är det dags för julbrunch och en pulshöjande fight om klapparna, hurra!

Gottebordet på kompisfirandet 2013.

Resten av bloggsäsongen

Den senaste veckan har många nya läsare hittat hit och bloggen har fått mer kärlek än den brukar, och det gör mig förstås väldigt glad! Jag ser fram emot att fortsätta blogga flitigt ända fram till julafton (och förmodligen mer sporadiskt fram till tjugondag Knut, då min jul dansas ut).

Nu är Teadventskalendern 2019 inhandlad

 

Igår släpptes årets upplaga av Teadventskalendern (och Kaffekalendern) från Nabo. Jag hade redan bestämt att jag skulle köpa en i år också, vilket jag har gjort sedan 2016. Jag hade dock tänkt beställa den från deras webbsida under helgen eftersom de då har -15% på sitt sortiment, men så lade en återförsäljare (te- och kaffebutiken Liisa Koski 1917 i Vasa) som ligger på gångavstånd från universitetet där jag jobbar upp kalendrarna på sitt Instagramkonto. Direkt efter jobbet gick jag således och köpte mig en fredagspresent!

 

 

 

Jag kan meddela att kalendern är ännu finare i verkligheten än på alla bilder jag sett. Det är definitivt min favoritdesign hittills, så klassiskt julig men ändå lekfull. Den får stå framme i köket eller i bokhyllan tills det är dags om två månader. Och nej, jag har förstås inte tjuvkikat, inte ens när jag tog den sista bilden ovan. Kan knappt vänta tills jag får smaka på teerna.

 

Här kan ni se några av de tidigare tekalendrarna:

Teadventskalendern 2016

Teadventskalendern 2017

Teadventskalendern 2018

 

Har ni provat någon av Nabos kalendrar?

En finlandssvensk jul

VARNING! LÅNGT, PEDAGOGISKT BLOGGINLÄGG AHEAD

---

 

Jag är finlandssvensk*. Det skyltar jag med i min presentation här på bloggen, och jag är oerhört mån om att alltid lyfta fram minoriteten jag hör till. Ändå har jag försvinnande få gånger skrivit om just finlandssvenskheten i den här bloggen. Jag menar, jag har ju upprepade gånger påtalat mitt hemlands brist på riktigt god julmust (särskilt på glasflaska), jag har ofta klagat på att jag fått läsa Allers julmagasin en vecka senare än alla julbloggare bosatta i Sverige och jag har tagit upp det faktum att det här i Finland anses helt legitimt att bjuda på vanlig, banal tomtegröt till dessert (!), men jag har aldrig riktigt skrivit om det finlandssvenska julfirandet.

 

En himla fin grej med det finländska julfirandet: jultårtor. Kan aldrig fatta hur något så enkelt som smördeg och plommonmarmelad kan vara så himla gott.

 

Jag måste väl börja med en disclaimer. Beroende på vilka influenser man haft i sitt liv ser ju jultraditionerna väldigt olika ut, och jag kan bara utgå från min egen uppväxt. Den finlandssvenska julen är väl något av en gråzon, ett mellanting mellan det svenska och det finska (men ändå, tänker jag mig, närmare det sistnämnda). Jag kan till exempel konstatera att jag har tittat på SVT:s kalendrar och Kalle Anka varje jul, och jag kan Svensson Svenssons julavsnitt utan och innan, medan min sambo aldrig i hela sitt liv har sett Benjamin Syrsa (och inte Arne Weise heller, för den delen) önska tittarna god jul. Jag har sjungit svenska julsånger hela min uppväxt och är mycket usel på de finska, trots att min finska är helt okej. Jag har aldrig bastat på julaftonsmorgonen, vilket jag vet att några av mina vänner ser som lika viktigt som skinkan på julbordet. 

 

 

LILLAJUL

 

Min favorittradition är den finlandssvenska lilla julen/lillajulen (hälsning från språkvetaren (jag): båda versionerna är korrekta). Tack vare mina wikipediaskills och mina många år som läsare av sverigesvenska julbloggar är jag väl medveten om att det finns något som kallas för lilla julafton (med många liknande namn och stavningsvarianter) också i delar av Sverige, men då är det fråga om dan före dopparedan, det vill säga den 23 december. Den finlandssvenska lilla julen infaller dagen före första advent och firas således alltid på en lördag. Det är dock ingen röd dag.

 

FUN FACT

Trots att finskans pikkujoulut ordagrant betyder 

lilla jul, hänvisar ordet inte till lilla jul    
(som firas endast i Svenskfinland** och på Åland),
utan till julfester i största allmänhet. Sådana  
som man kanske har med sina kollegor och vänner, 
och som ofta infaller många gånger på en säsong. 

 

 

 

LILLAJULSTRADITIONER

 

Som så mycket annat när det gäller jul var mina lillajulstraditioner flest (och viktigast) när jag var barn. Då var den där lördagen före första advent nästan lika spännande som självaste julafton. Jag satt rastlös klistrad vid köksfönstret för att inte missa lillajultomten, och ibland kunde jag tro mig få syn på hans små fotspår i snön. För som jag minns det var det förstås alltid vackert vintervitt utomhus. Ibland undrar jag hur mycket man romantiserar och förskönar i efterhand, och hur stor andel av ens minnen som faktiskt är sanna. Det hörde till att lillajultomten kom med någon mindre present - kanske en leksak eller en chokladtomte - åtminstone hemma hos oss. Lagom till lillajul delade vi ut miniatyrjulkort (nåväl, de var väl bara något mindre än en A6:a) i klassen, och om man ville kunde man ägna sig åt att kasta in julkort innanför dörren hos grannarna och skrikskrattande springa därifrån för att undvika att bli sedd. I tonåren var det viktigaste som fanns att hänga på en fest på lillajul. 

 

Förra året gjorde jag  Ett foto i timmen just under lillajul. Det var första året som vi firade genom att äta lite julmat, och framåt kvällen blev det både julfilm och glögg. En chokladtomte får jag fortfarande, men leksakerna har bytts ut mot en julgranskula eller en prydnadstomte. Det viktigaste är ändå känslan, stämningen, som sprider sig i kroppen när mörkret lägger sig den där lördagen före första advent. Snart, snart kommer julen.

 

---

*En finlandssvensk är en finländare som har svenska som modersmål. 

**Svenskfinland kallas de kustområden i Finland där majoriteten av finlandssvenskarna bor. Det är en social konstruktion - en finländare med finska som modersmål och som bor i samma kustområde skulle förmodligen inte säga sig vara bosatt i Svenskfinland. Svenskfinland bildar dessutom inte en geografisk helhet, utan områdena är något utspridda över den södra halvan av landet.

Julfirandet 2017

Jag tog ju julledigt från bloggen dagen före dopparedagen förra året, så något julaftonsinlägg blev det inte. Jag var faktiskt inte jätteflitig med kameran (telefonkameran alltså, för systemkameran glömde jag hemma) heller, men jag tänkte ändå att vi kunde kika lite på förra årets julfirande. Om inte annat så för att få längta lite extra. 

 

 

Vårt julfirande började precis som vanligt med Bingolottos uppesittarkväll, provsmakning av Blossa 17, choklad och ostbricka hos mina föräldrar. Det är lätt en av de mysigaste jultraditionerna vi har, tycker jag. När man sitter där mitt bland alla tända ljus och lyssnar på hur de julklappsrimmar på tv:n medan man dricker en kopp glögg, då vet man verkligen att det är jul. 

 

 

På julaftonsmorgonen åt jag och sambon frukost tillsammans och öppnade våra klappar till varandra innan vi begav oss mot våra respektive julluncher. Jag åkte till mina föräldrar där jag hjälpte till med juldukningen och åt julbord.

 

 

Finskt julbord med kålrotslåda, morotslåda och leverlåda såklart! Efter maten placerade jag klapparna under granen i vardagsrummet och sedan tittade vi (nåväl, mest jag) på Kalle Anka.

 

 

Den här filuren, som alltid får äran att sitta så nära stammen att den knappt syns, gör vi narr av varje år när vi klär granen hos mamma och pappa. Pappa gjorde den när han var barn och sedan satt den i granen i hans barndomshem varje år tills det såldes för några år sedan. 

 

 

Efter Kalle Anka kom min sambo, och så blev det klappöppning och fika innan vi begav oss vidare till julfirande och julklappslek med hans släkt. På juldagen tog jag faktiskt inga bilder alls, men vi hängde här hemma tills det blev dags för julbord hos mina föräldrar, och på kvällen blev det utgång med våra vänner för första gången på många juldagar för min del. En riktigt fin julhelg!

Julmarknad på Stundars

I söndags var jag på säsongens första julmarknad, precis som jag brukar på första advent. Stundars julmarknad är alltid välbesökt och mysig, men tyvärr brukar vädret sällan vara på dess sida. I år regnade det åtminstone inte, men det var lerigt, halt, blött och ruggigt. Det vore förstås så mycket mer stämningsfullt med snö på marken, men man tager ju som bekant vad man haver, och den här gången var det tyvärr inte någon vit massa. Jag var där tillsammans med mina föräldrar, och vi slog till på lite godsaker: skärgårdslimpa, knäckebröd och havtornssaffransglögg (himla jobbigt ord, men supergod dryck). Limpan och knäckebrödet är under uppätning, men glöggen får vänta till uppesittarkvällen.

 

 

Jag är ju själv en person som gillar att handarbeta och pyssla, så jag tycker att det är fantastiskt roligt att gå runt och titta på andras kreationer. Det började klia i fingrarna riktigt ordentligt, faktiskt. Snart är det verkligen dags att sätta igång med dörrkransarna, tycker jag. Men just nu är jag i Riga (det här är tidsinställt inlägg) och strövar omkring på julmarknader, så det får bli i helgen när jag är hemma igen.

Säsongens första jultårta

 

 

 

 

En finländsk jultradition som jag älskar är jultårtorna (joulutortut). Det är något så enkelt som smördeg, plommonmarmelad och florsocker, men när jag biter i frasigheten känner jag verkligen jullängtan sprida sig i hela kroppen. Så är det förstås när man har ätit jultårtor hela livet. 

 

Igår var det dags för säsongspremiär! Jag brukar alltid äta årets första i mitten av oktober, så det var god tid att hugga in på härligheten. Till det åt jag ett par klementiner. Kan ni fatta att det är klementinsäsong nu? Jag älskar klementiner mycket mer än satsumas, och jag förknippar dem (och särskilt deras doft) väldigt starkt med jul. Nu känner jag verkligen hur längtan växer precis varje dag. 

Teadventskalendern 2017

 

 

Förra året hade jag för första gången i mitt liv ingen chokladkalender att öppna varje dag i väntan på julen. Jag ville räkna ner till jul, en lucka i taget, men utan godis. 

 

I dag finns det hur många olika adventskalendrar som helst att välja mellan - man kan till exempel få kalendrar med godis, leksaker, hudvårdsprodukter, nagellack, smycken, smink och alkohol. På den fronten har det hänt otroligt mycket sedan jag var liten på 90-talet och man fick en sån där billig, tysk kalender med kvadratiska chokladbitar med olika motiv varje jul. Jag stretar emot lite vad gäller den där utvecklingen, för jag är verkligen övertygad om att ingen behöver 24 läppbalsam, body lotions eller armband. (Det stora undantaget för mig är pixikalendrar. Det är en fantastisk uppfinning, för all läsning är bra läsning.)

 

När jag så hittade Teadventskalendern (ej adlink) blev jag väldigt glad. Det kändes som en lyxig kalender som ändå inte var överdrivet dyr, och den var svår att motstå på ett logiskt plan i och med att jag ändå dricker te varje dag. Det slutade med att jag blev så pass nöjd att jag var tvungen att beställa den igen. Jag skippar alltså chokladen i år också. I dag landade den i postlådan (nästan två veckor tidigare än förra året!) och den är genomsnygg, förstås.

 

 

 

Här ska det drickas te! Synd bara att man måste vänta nästan två månader. Är rätt stolt över att jag lyckades ta dessa foton utan att tjuvkika.

Julafton 2016

 

Eftersom jag var en sjukt dålig julbloggare förra året så skrev jag aldrig om min julafton. Men även där finns det ju en positiv aspekt, för nu kan vi ju njuta av mina julaftonsbilder i september utan att det blir tjatigt!

 

Julafton 2016 var en traditionsenlig julafton på många sätt, men vi körde också på lite nya koncept. Jag och sambon brukar äta julfrukost tillsammans och öppna våra paket samtidigt, men i år började julfirandet med julaftonsfrulle hos sambons föräldrar.

 

 

Det blev en riktig lyxfrulle med bland annat limpa, bacon och tomtegröt med plommonkräm. Första men inte sista mättnaden man kände den dagen, så att säga.

 

 

Sedan förflyttade vi oss till deras vardagsrum för att insupa lite stämning och öppna några paket. En mycket god idé, det också.

 

 

När det hade ljusnat ute förflyttade jag mig hem till mina föräldrar medan sambon försvann iväg till sin mormorsmor. Jag och pappa hängde i vardagsrummet med tv:n på i bakgrunden.

 

 

Strax före Kalle Anka blev det mammas jullunch, vilket förstås var fantastiskt. Jag älskar särskilt rökt lax, jullimpa, goda ostar, kålrotslåda och köttbullar. En riktigt god skinkmacka kan jag aldrig motstå heller. Blir alldeles fylld av stämning då jag ser den här bilden.

 

 

Efter lite tv-tittande och chokladätande kom sambon också till mina föräldrar och så öppnade vi julklappar tillsammans allihop. Här önskar jag att jag nån gång kan säga att jag sedan gjorde precis som när jag var liten och tog på mig en ny, fin pyjamas och bara hängde framför tv:n med familjen, åt choklad och petade på mina julklappsböcker. Men så blev det inte 2016, utan för att hinna med så mycket som möjligt så försvann vi iväg på fika med sambons släktingar och åkte sedan hem vid midnatt. Roligt att hinna träffa alla samma dag, men också lite stressigt. Tyvärr tog jag heller inga bilder senare på kvällen, men det blev en riktigt fin julafton. 

Julöppning

Ikväll tändes äntligen julbelysningen här i stan, till tonerna av julmusik. Samtidigt började det snöa. Det var magiskt! Jag har så mycket julstämning nu.

 

 

Bocken i den här stan brukar varken vandaliseras eller brännas upp. (Peppar, peppar...) Jag glömde förstås systemkameran hemma, så jag fick nöja mig med Honor 8-foton. Helt okej ändå, tycker jag.

 

 

Det är så skönt med det här mjuka skenet i novembermörkret. Det var verkligen efterlängtat - det känns som om det inte varit dag på flera veckor, än mindre solljus. Mörker och regn i all ära, men inte tjugofyra timmar om dygnet.

Pepparkaksdags!

I tisdags var det äntligen dags. Det skulle nämligen bakas pepparkakor. Jag och mamma har en tradition kring detta (som med allt annat julrelaterat, egentligen), och precis som hon brukar hade hon svängt ihop mormors pepparkaksdeg dagen innan. Jag för min del behövde inte göra så mycket mer än att samla ihop mina pepparkaksmått, en kavel och en pepparkaksburk och inställa mig hos mina föräldrar prick kl. 16:00.

 

Efter många år av pepparkakstillverkning har vi en tydlig arbetsfördelning. Mamma - som är utbildad kock - bakar ofantligt mycket snabbare än jag, så medan hon fejar med kavel och mått håller jag koll på ugnen och förvaringen av de avsvalnade pepparkakorna (och kavlar och bakar lite när jag hinner med, vilket i slutändan brukar betyda att jag bakar typ 10 % av våra pepparkakor). Till min arbetsuppgift hör förstås fortfarande, mina snart 24 levnadsår till trots, provsmakning av pepparkaksdegen. 

 

 

Och degen smakade förstås precis så som den alltid har smakat. Jag har faktiskt bara smakat på typ två hemgjorda degar i hela mitt liv, eftersom mormors recept har gått i arv. Min kära vän Sofie har också ett fantastiskt kryddigt och gott recept som jag har stulit, men jag brukar inte använda mig av det så ofta (av respekt för traditioner, såklart). Det bästa med gamla pepparkaksrecept är att de är så där snirkligt handskrivna och mjölet anges i koppar i stället för deciliter. Älskar sånt. Mera mormödrar till folket! (Eller tja, min egen skulle räcka, har inte träffat henne sedan jag var nio pga. cancereländet.)

 

 

Eftersom vi båda skötte våra uppgifter väl blev pepparkakorna både fina och välgräddade men inte brända. Och det doftade ljuvligt och smakade ännu bättre, förstås. Nu kan första advent minsann komma!