Julhelgen har varit helt ljuvlig, nackvärk och avsaknad av snö till trots. Som vanligt innebär annandagen för min del en ordentlig dos vemod - jag har så väldigt svårt att acceptera att det inte längre finns någon julafton inom räckhåll, inget att planera inför, inga fler paket att slå in. Jag känner mig verkligen som ett litet barn på den punkten. Jag försöker svälja vemodet genom att njuta av julmatsresterna, choklad, pyntet och alla fina julklappar.
Mitt julfirande började redan den 23 december i år. Då besökte vi min morbror, som skulle åka bort över jul. Där bjöds det på julfika innan vi bytte klappar. Därefter kom pojkvännen förbi på ännu mer julfika, och så öppnade vi våra klappar till varandra innan han åkte hem och jag (i vanlig ordning) satte mig tillsammans med familjen framför Bingolottos uppesittarkväll.
På julaftonsmorgon vaknade jag tidigt, tittade på julkalendern och åt en brakfrukost tillsammans med mina föräldrar. Sedan åkte vi iväg för att tända ljus på mormor, morfars och farmors gravar. Sedan bänkade vi oss i soffan och såg på Astrid Lindgrens jul tills det blev dags att förbereda julbordet.
Efter maten och den supergoda efterrätten (vitchokladmousse med jordgubbssås) blev det ännu mer tv-tittande - det var dags för Petra Mede att göra entré. Jag ger henne 4/5 snökristaller som julvärd. Verkligen över förväntan!
Efteråt spelade jag och familjen kort i några timmar innan vi påbörjade julklappsutdelningen. Jag fick en hel drös med fina saker, men jag visar dem i ett senare inlägg (förmodligen imorgon).
På juldagen kom farfar och pojkvännen över på julmiddag och sedan blev det lite mer julklappsöppning hos pojkvännen innan jag begav mig hemåt för att pussla och mumsa på godis tillsammans med mina föräldrar. Jag gav nämligen familjen ett pussel i julklapp och det var minst sagt uppskattat. De har knappt gjort annat sedan julaftonskvällen...