Igår berättade mamma att de hade ställt fram en massa julprylar i butiken intill den jag jobbar i, och jag blev naturligtvis alldeles till mig. Nästa gång jag åker hemåt för att jobba ska jag ta mig dit. Inte för att fynda, utan mer för att titta, insupa det härliga faktum att julförberedelserna har börjat.
Tittade precis in på Facebook och där hade någon fått nys om samma sak - någon som var måttligt road av julinslag i september. Folk tyckte att de förstör hela julstämningen genom att ställa fram julprydnader så här tidigt. Någon menade att man närmast blir nervös av att se julsaker i september. "Fy så hemskt", tyckte en annan.
Och då vill man ju skratta lite, för här sitter vi och har längtat och väntat både länge och väl vid det här laget. Vi har tjuvjulat sedan augusti och tycker att det börjar bli dags för omvärlden att vakna till. Tänk om de visste hur många tokiga människor, som blir så till sig av julpremiärerna för säsongen att mjölksyran nästan sätter fart i benen på dem, det finns. Tokiga enligt dem förstås. För det här är ju ett fullständigt normalt beteende.
