I helgen åt jag pepparkakskladdkaka, julspanade i butiker, slog in en julklapp och köpte några fler, tvättade fönster inför julgardinsupphängning och drack årets första julmust. Jag sparade julrelaterade sömnadsidéer på Instagram, tände massor med ljus och gladdes åt att folk börjat tända sin julbelysning. Jag försökte ta julfoton på min son i sin fina tomteluva, läste lite i en julroman och åt pepparkakschoklad. Jag köpte tre rullar julklappspapper fast i år skulle bli året då jag använde upp allt papper jag samlat på mig genom åren. Nästan inget av detta hamnade på bild.
Igår såg jag på julfilm. Det blev Netflixnyheten Love hard, som jag verkligen gillade. Förr i tiden skulle den ha tillägnats ett helt inlägg. Julgardinerna, pepparkakskladdkakan och julspaningen också. Just nu får det vara så här.
Jag klär min bebis i julkläder var och varannan dag och tänker på den här bloggen, på julen och på alla mysiga stunder som ligger framför oss. Bara kanske en tredjedel av allt jag planerar blir av, men så mycket annat händer; dagarna går fortare nu men långsammare på samma gång. Jag njuter av långa vagnpromenader i minusgrader, den första snön som singlar ner och blir till regn vid mina fötter när jag står och gungar bebisen till sömns. När vi kommer in igen, han pigg och jag fortfarande trött, lyssnar vi på julmusik. Jag äter pepparkakor och han tittar jollrande på.
De flesta av mina julprojekt är pausade, kvar står bara det största: att göra en ny människa till en julälskare.