I dag är det ingen vanlig dag, för i dag fyller jag år! Ska fira med smördegspizza (med fetaost och karamelliserad lök, mm-m) och polkacheesecake efter jobbet. Dagen till ära tänkte jag bjuda på några saker ni kanske inte visste om mig. Efter så här många år som bloggande person känns det som att jag redan berättat allt som finns att berätta, men jag försöker mig ändå på åtta nya punkter.
Skålar i julkalenderte denna morgon såklart!
Jag fyller 28 år i dag. Det känns som en bra ålder tycker jag! Ingen ålderskris i sikte i år, alltså.
Jag hade dock en rätt rejäl quarter life crisis när jag fyllde 25. Visste inte ens att det var en grej förrän jag var där. Jag läste någonstans att om man krisar redan vid 25 är risken mindre att man får en ordentlig medelålderskris, så det låter ju ändå lite lovande.
Jag fick en ny datorskärm i present imorse, så både jobb och blogg känns mycket roligare nu. Min tidigare datorskärm var nämligen min gamla tv som jag köpte till min studentlägenhet och färgkalibreringen var så där… Har inte riktigt kunnat lita på den vid bildredigering till exempel.
När jag var liten ville jag bli lärare, nyhetsuppläsare, arkitekt (helt och hållet baserat på min förkärlek för The Sims) eller författare. Lärare och författare hängde med länge, länge men än så länge har jag blivit varken eller. Fast jag var faktiskt inskriven på ämneslärarutbildningen en vända, men så fick jag jobb på universitetet och kände mindre och mindre att de där studierna lockade.
Just nu jobbar jag dock med ett projekt inom lärarutbildning, så jag håller mig kvar i ungefär samma banor ändå tydligen.
Jag älskar sushi och äter det normalt sett minst en gång i veckan. Men i min stad finns det ingen sushi och pga. pandemin har jag därför bara ätit denna gudomliga maträtt en gång sedan februari. Helt klart ett rekord! Ett sorgligt sådant, men ändå.
Men om jag bara skulle få äta en maträtt resten av livet skulle jag ändå välja spaghetti bolognese (gjord på belugalinser förstås, eftersom jag inte äter kött). Min äldsta favoriträtt som aldrig blir gammal. Med ketchup eller med parmesan, jag är inte så kräsen.
Varje år när julbloggsäsongen tar slut (på julafton för min del, efter det blir det på sin höjd något enstaka inlägg) är jag ivrig att fortsätta bloggandet på min personliga blogg. Trots att det borde vara lättare att spotta ur sig inlägg där än på en nischad blogg där allt på något sätt borde handla om julen, så visar det sig faktiskt ofta att jag känner att jag inte har något att skriva om. Förmodligen just för att ramarna inte är tillräckligt snäva. Hur som helst, jag tänkte göra ännu ett försök att återuppliva Linda och livet i januari, så om någon har lust att fortsätta läsa mina skriverier under lågsäsongen är ni förstås varmt välkomna att göra det!