Igår hade vi fredagsmys på en lördag - vi åt nämligen tacos och gjorde sedan inte mycket mer än låg på soffan och tittade på diverse tv-program utan att följa med så där på riktigt. Med oss i tv-soffan hade vi Blossas årgångsglögg Aloha. Jag har ju, som ni kanske vet, haft något blandade känslor gentemot årets Blossa. Så här skrev jag om Blossa 2019 i september:
“Blossa 19 Aloha har smak av passionsfrukt, kokos, hibiskusblomma och kaffe. Min första reaktion var ungefär: They had me until kaffe. Dessutom ser det ut att vara en röd glögg, vilket förvånar mig med tanke på de tropiska smakerna som jag upplever skulle passa bättre till en ljus glögg. Sedan har vi designen, som trots den julröda bakgrunden ger mig absolut noll julkänsla, men det är inte ovanligt när det gäller Blossas årgångsglögg (jag älskade förra årets glögg och design, och ljusblått och gult skriker ju inte heller jul, direkt). Då är det definitivt värre att jag tycker att mönstret känns lite tacky. Hur som helst - trots design och kaffeinslag är jag väldigt sugen på att prova, eftersom tropiska smaker alltid tilltalar mig. ”
Jag har inte ändrat mig angående designen - den känns ganska tacky. Den är inte julröd som jag upplevde den på bilderna när de släpptes, utan laxrosa, vilket inte är en bra sak. (Jag kan ha utbrustit “men den är ju så ful!” när jag såg den på Alko. Det kan ha hänt. Min vän som var med mig vid tillfället tycker dock inte att den är ful alls, så det är väl i allra högsta grad en fråga om personlig preferens.)
Eftersom jag hade hört så många säga att årets glögg gör sig bra i sällskap av rosébubbel fick även en liten flaska cava följa med mig hem i samma veva. Jag och sambon provade således Blossa 2019 både kall och som glubbel igår kväll.
Jag skulle absolut inte ha behövt oroa mig över en väldigt framträdande kaffesmak i glöggen, för de tonerna kände jag verkligen inte alls av. I ärlighetens namn skulle jag inte ha kunnat peka ut varken passionsfrukt, hibiskusblomma eller kokos heller, men jag kände i alla fall att det var något fruktigt på gång. Jag tyckte väldigt mycket om den tropiska smaken tillsammans med de traditionella glöggkryddorna. De gifte sig finfint! Glöggen är dessutom inte tungt röd som jag hade tänkt mig, utan mer åt roséhållet. Det var en positiv överraskning, och det förklarar väl varför den också så ofta ses i sällskap av rosébubbel i recensioner.
Jag fyllde halva glaset med glögg och fyllde sedan upp med cava. Resultatet var precis lika gott som jag hade hoppats - de tropiska tonerna i glöggen höjdes ytterligare, men utan att glöggkryddorna totalt försvann. Kryddorna blir förstås något mindre framträdande i en iskall dryck, men om man tar fram bubblet en stund på förhand är det inget problem.
Hittills får Blossa 2019 fyra snökristaller av fem möjliga av mig. Jag har som sagt inte smakat på den varm ännu, så jag vet inte hur den gör sig som “traditionell glögg". Det återstår att se! Jag är hur som helst glad att Blossa prickat precis rätt (åtminstone för mina smaklökar) två år i rad.
Har ni smakat ännu?