Hej.
Det är den första september i dag och jag loggar som vanligt in för att starta bloggsäsongen.
Det som är lite ovanligt är att jag har exakt noll inlägg planerade - jag har ingen plan för de kommande månaderna. Jag tror att det blir bra ändå, även om det inte blir dagliga inlägg som jag brukade kunna stoltsera med för några år sedan.
Det som är precis som det brukar är dock min jullängtan. Den har vaknat nu och jag går omkring och tänker på saffran, hemmasydda julklappar, Ivars paketkalender och glögg. Och när jag loggade in på bloggen låg ett opublicerat utkast från december kvar högst upp i min publiceringsvy. Den texten gav mig omedelbart julstämning deluxe, och jag vill därför dela den med er direkt.
Den 2 december 2022
Det ligger ett tunt lager snö på marken. Det är dagliga minusgrader, fnasiga händer och röda kinder, men jag fryser inte i december. Det är mörkt, vid hämtning och lämning och en del dagar nästan alla timmar däremellan också, men jag är inte mörkrädd i december.
Vi börjar varje morgon med julmusik och ett julkalenderpaket i sängen. Det prassliga pappret och de lockiga snörena är en succé varje gång - innehållet är inte lika viktigt. I köket öppnar jag min tekalender. Jag ser knappt vad det står på påsen i det ljusstaksupplysta rummet, men det går inte att tända taklampan för julstämningen bor där i mörkret.
Vi äter frukost i skenet av tända ljus och, jag ska inte ljuga, någonstans här har julmusiken ofta ersatts av barnskrik, men till och med det känns mjukare i december.
Det blir inte bättre än så här.