Jag har precis druckit en kopp saffranste och ätit en bit saffranskaka och det kändes som precis rätt läge att logga in och skriva ett inlägg. Det är bara några dagar kvar av oktober och jag, som normalt sett saknar julprinciper, har bestämt mig för att den 1 november går startskottet för årets julfix här hemma. Jag längtar så mycket efter röda gardiner och julbelysning i trädgården, nu ännu mer än någonsin.
Jag kikade faktiskt precis in i det lilla skrymslet under trappan där vi förvarar allt julpynt, så där halvt på väg att börja stryka gardiner nu medan min bebis sover, men konstaterade snabbt att det får vänta till en annan tupplur - kanske en annan dag till och med. Lådorna med pynt och gardiner ligger förstås oåtkomliga bakom saker, saker, saker som staplats på hög under de senaste månaderna. Jag gjorde som jag brukar: suckade åt eländet och lovade mig själv att omorganisera allt i januari. Det brukar inte hända. Så i väntan på energi att gräva fram de där lådorna under bråtet slår jag in julklappar och surfar runt i jakten på de perfekta gåvorna.
I det där lilla skrymslet under trappan finns det gott om julklappspapper, både hela rullar och små restbitar. I år får mitt löfte till mig själv vara att använda så mycket som möjligt av det jag har. (Det lär väl funka tills jag råkar stöta på ännu ett av Tidernas Finaste Julpapper i någon butik.)
Årets första julklappsinslagning blev klassiskt naturfärgad med gröna granar och rött sidenband. Den här klappen har legat oinslagen i min garderob sedan i början av september så det var verkligen på tiden. Nu är jag igång! Vardagen kan bara bli juligare och ljuvligare nu.