Direkt ur måndagshjärnan

Ibland när jag sätter mig ner för att julblogga är det en måndagskväll i mitten av oktober och jag är trött. Som just nu när jag skriver det här, till exempel. Jag började skriva ett långt inlägg om grincherna i min närhet (mitt glöggte hann bli kallt under tiden!), en förlängning av det korta svaret på en läsarfråga från i lördags, men det får ligga i utkastet och marineras lite till.

Så gör jag ganska ofta - sätter mig ner och skriver om lite vad som helst, och så når det slutligen kanske ingen alls. Mitt julbloggande framstår säkert som välplanerat och varierat, men det är i allra högsta grad känslostyrt, lite stökigt och lagom odisciplinerat. Mitt enda riktiga mål är att jag ska skriva varje dag, och det handlar inte om att jag känner att jag måste publicera något varje dag, utan om att jag tycker att jag skriver för lite resten av året. Av någon anledning gör julen och jullängtan mig kreativ och mindre självkritisk än jag normalt sett är, så det gäller att passa på. Smida medan järnet är varmt och allt det där.

Den här måndagskvällen har inte varit så speciell. Det är oktober så det blir mörkt på två sekunder och när klockan är åtta känns det som att dagen redan är slut. Det är helt okej för min del. Vi har ätit tomtegröt till middag (årets första!) och nu ska jag bara klicka hem ett par julgardiner och en gardinstång innan jag kryper ner under täcket med en bok. Ja, fast först måste jag leta fram ett måttband och se till att det jag köper är tillräckligt långt förstås. Det blir ju tråkigt annars.

Om julbloggandet, Instagram och kärleken till julen

Jag fick en fråga som jag tänkte att jag skulle kunna besvara i ett inlägg eftersom jag är så dålig på att fatta mig kort. Så här lyder den:

“Det hade varit kul att veta om du tycker intresset för julen ökat under de år du haft bloggen. Har det kommit fler bloggar och IG konton? […] Min känsla är att intresset ökat (och de tekniska möjligheterna förstås) skulle vara kul att höra hur du upplever det!”

En mycket intressant fråga, vars svar jag naturligtvis tänker brodera ut och reflektera och filosofera sönder tills varken jag eller ni längre minns hur frågeställningen egentligen lät. Jag har nämligen funderat en hel del på saker som tangerar den här frågan. Det egentliga, korta svaret på frågan här ovanför dyker upp nånstans i mitten av det här inlägget.

Nio år (and counting) i julbloggosfären

Jag har julbloggat i nio år nu (ganska exakt faktiskt - bloggen fyller år nästa helg!) och på den tiden har det minsann hänt saker. För nio år sedan fanns visserligen Instagram, men jag hade inte sällat mig till dess användare; jag hade knappt upptäckt Pinterest, och min internetanvändning var förpassad till kvällar vid datorn eftersom jag inte hade någon smarttelefon.

Då, för nio år sedan, upplevde jag att julinspirationens mecka var julbloggosfären. Jag var långt ifrån först ut - Tomtens dotter har julbloggat sedan 2006 och Sannas Christmas sedan 2009, och Maries strålande jul har faktiskt spridit julstämning på nätet ända sedan 1999 (!) på olika adresser. Dessa tre bloggar, och många fler därtill, läste jag i flera år innan jag till slut gjorde slag i saken och startade Jul hos Linda.

Så nä, någon julbloggspionjär är jag inte, men rätt uthållig, det får jag väl ändå kalla mig själv. Många av de där bloggarna som jag kände gemenskap med (julälskare är oftast underbara människor!) under de första åren är inte aktiva längre, andra har flyttat ut på andra kanaler. Tja, på en annan kanal: Instagram.

Julen flyttar ut på instagram

Jag skaffade ett julfokuserat Instagramkonto jag med, som ni vet, redan 2014 faktiskt, men jag fattade inte riktigt vad jag skulle med det till förrän flera år senare. I dag tänker jag på mitt Instagramkonto som en förlängning av bloggen, men samtidigt vet jag att många av mina följare inte ens läser min blogg.

Instagram är fantastiskt på många sätt, och jag älskar att hålla kontakten med och inspireras av andra julälskare i mitt flöde. Det känns som att det har tillkommit ett svenskt julkonto eller två varje gång jag loggar in; jag får ständigt upp tips om sprillans nya konton att följa. (Den där exponentiella ökningen känner jag igen från när julbloggen var som populärast!)

Jag vet inte om det är så att intresset för julen verkligen ökar, eller om det bara är så att julälskarna hittar nya kanaler att ge utlopp för sina känslor och sin inspiration på. För visst är det skönt att skapa sig en virtuell värld där det bara finns julälskare, där det får vara jul lite längre och där julskeptikerna, julhatarna och julklagarna inte vill vara?

Julbloggen - en utdöende art?

Med julbloggarna upplever jag tyvärr en nedåtgående trend. Inte en rasande sådan, men jag upplever att det sällan startas nya och ibland dör någon gammal älskad blogg ut och glöms bort. Bloggen är långsam, åtminstone i jämförelse med Instagram och andra sociala medier. Om du skriver en kommentar till mig här finns det en chans att det tar ett helt dygn innan jag svarar. Gör du det på Instagram tar det sällan mer än några minuter. Ibland får jag ingen återkoppling alls på det jag skriver på bloggen, på Instagram trycker folk på hjärtat en millisekund efter att bilden laddats upp.

Å andra sidan innebär bloggen många andra möjligheter. Den där tiden då att blogga innebar att ladda upp flera inlägg per dag innehållande några få rader text och eventuellt något undermåligt mobilfoto är förbi. Nu finns det utrymme för längre, reflekterande texter och kreativa utsvävningar i olika former.

Lika mycket som jag älskar julen, om inte mer, älskar jag att uttrycka mig i skrift. När jag var liten drömde jag om att bli författare och just precis på den här webbadressen är jag ju det, på mitt eget lilla vis. Det här är mitt julmagasin och jag är ensam chefredaktör, ansvarig utgivare, kundtjänst och skribent. Jag älskar det.

Det blir jul ändå - i år också

I augusti frågade jag mina följare på Instagram vad de skulle vilja läsa om på bloggen i år. Föga förvånande dök ett visst coronavirus upp i många av svaren. En del önskade att bloggen skulle få vara en coronafri zon, andra ville ha tips på hur man kan coronaanpassa hösten och julen. Det fick mig att fundera på vad jag vill att bloggen ska fylla för funktion de kommande månaderna.

Det är onekligen en märklig tid. Många kommer inte att kunna fira jul tillsammans med sina nära och kära, en del ställs inför ekonomiska svårigheter efter att ha blivit arbetslösa, och arrangörerna för mängder av julmarknader över hela Europa har redan gått ut med att det inte blir några julmarknader i år. Att julturista utomlands känns oerhört långt borta, och sannolikt lär (ännu mer) av julhandeln flytta ut på nätet. Själv är jag lyckligt lottad som bor nära min familj och mina vänner, som har ett jobb att logga in till om morgnarna och som fått vara frisk och ganska bekymmerslös under hela den här perioden. Dessutom trivs jag egentligen ganska bra med att sitta hemma, och när hösten kommer faller det sig ännu mer naturligt.

Jag såg någon på Instagram uppmana sina följare att sätta upp sitt julpynt lite tidigare i år, för det är vi faktiskt värda efter det här skitåret. Jag gjorde faktiskt precis just det i påskas. Ja, jag satte alltså inte upp mitt julpynt, men jag gjorde det fint här hemma, påskpyntade och myste omkring på ett sätt som jag nog aldrig gjort under påskhelgen tidigare. Jag behandlade påsken med samma vördnad som jag behandlar julen, och det vill inte säga lite.

Oavsett om man har det tufft, är relativt opåverkad eller till och med lever sitt bästa liv just nu så är en sak säker: det blir jul i år också. Inte ens en pandemi kan rubba vår finaste högtid; julafton kan helt enkelt inte ställas in. Tvärtom tror jag att julen kommer att bli viktigare än på länge för många. Jag hoppas att de som har det jobbigt kan finna tröst i julen på samma sätt som jag alltid har gjort.

Med det sagt har jag beslutat att den här bloggen varken kommer att vara coronafri eller coronafokuserad. Jag vill att den ska vara det som den alltid har varit - en blogg om den finaste traditionen i världen från ett nutidsperspektiv, även om de där nutidsglasögonen för tillfället är något nersmutsade. Mina glasögon är sällan särskilt rena i vilket fall som helst.