I dag är det prick 11 år sedan jag loggade in på blogg.se och skrev mitt allra första inlägg på Jul hos Linda. Då hade jag precis flyttat hemifrån och börjat studera på universitetet. Jag bodde ensam på 28 kvadratmeter i ett stort personlighetslöst betongblock som visserligen gränsade till ett vackert bostadsområde, men det var också allt. Lägenheten luktade inte som hemma; det gjorde den aldrig, förmodligen för att jag aldrig någonsin tillbringade en hel vecka i sträck där - jag rymde hem till mitt välbekanta liv så fort jag fick chansen och åkte tillbaka så tätt inpå följande veckas första föreläsning som jag bara kunde.
Jag behövde en trygg distraktion i allt det nya, något att fördriva tiden med om kvällarna, så jag gjorde som jag brukar och tydde mig till julen. Jag hade vid det laget läst andra julbloggar i några år. I bloggvärlden fanns det människor som inte väntade till första advent innan de drack den första glöggen, de klädde granen mycket tidigare än jag var van vid och de längtade innerligt året om. Så jag skapade en egen och skrev ett första trevande inlägg om att julen började tidigt för mig det året. (Sedan dess har julandet tidigarelagts ytterligare.)
Här är jag när min första julbloggssäsong kulminerade, dvs. på julafton 2011. Ack, så ung och smarttelefonlös.
Jag har alltid varit en skrivande människa, så att upprätthålla ett regelbundet skrivande i mer än ett decennium är kanske inte så imponerande. Det är dock någonting hisnande med att julbloggen har följt med sedan jag var en ängslig 18-åring i en sparsamt inredd studentlägenhet - och att det dessutom finns läsare som hängt med ända sedan dess.
Att ständigt vara omgiven av julälskare, om än virtuellt, gör en gott. Tack för att ni fortfarande läser, kommenterar, trycker på hjärtat, finns. Ni är det bästa med Internet.