När jag drog upp rullgardinen på juldagsmorgonen spred sig genast ett leende över mina läppar. Ett vitt täcke av snö hade nämligen lagt sig över byn medan jag sov, och min högsta julönskan var därmed uppfylld. Jag var ute genom dörren några minuter senare, fånleende med kameran i högsta hugg. (Det är märkligt, det där. Jag blir så lycklig av snö i december, men fråga mig igen i februari och mars och jag kommer att säga att snö är det värsta som finns.)
Tog en selfie tillsammans med snön till och med!
På vårt garagetak lyste en fin julklapp, vårt alldeles egna julkors. Det är en österbottnisk tradition med långa anor. Lampornas färg och placering varierar beroende på vilken by man kommer ifrån. Julkorset ska tändas på julafton och lysa fram till tjugondag Knut. Är man riktigt noga ska det inte tas ner förrän på fettisdagen (eller fastlagstisdagen som vi säger i Finland). Man får akta sig så att ingen granristofs faller eller blåser ner, för det sägs betyda att någon i huset ska dö under det kommande året. Bara strunt, hoppas jag!