När jag vaknade upp till ett vackert vinterlandskap

När jag drog upp rullgardinen på juldagsmorgonen spred sig genast ett leende över mina läppar. Ett vitt täcke av snö hade nämligen lagt sig över byn medan jag sov, och min högsta julönskan var därmed uppfylld. Jag var ute genom dörren några minuter senare, fånleende med kameran i högsta hugg. (Det är märkligt, det där. Jag blir så lycklig av snö i december, men fråga mig igen i februari och mars och jag kommer att säga att snö är det värsta som finns.)

Tog en selfie tillsammans med snön till och med!

På vårt garagetak lyste en fin julklapp, vårt alldeles egna julkors. Det är en österbottnisk tradition med långa anor. Lampornas färg och placering varierar beroende på vilken by man kommer ifrån. Julkorset ska tändas på julafton och lysa fram till tjugondag Knut. Är man riktigt noga ska det inte tas ner förrän på fettisdagen (eller fastlagstisdagen som vi säger i Finland). Man får akta sig så att ingen granristofs faller eller blåser ner, för det sägs betyda att någon i huset ska dö under det kommande året. Bara strunt, hoppas jag!

Min mysigaste adventstradition: julmarknad på Stundars

Igår var det dags för den årliga julmarknaden på Stundars och som om den stämningsfulla museibyn fylld till brädden med mat och hantverk inte vore nog så snöade dessutom. Hur mysigt som helst! Jag köpte lite bröd, drack glögg och njöt av tillvaron. Det är något särskilt med att krypa in i en massa lager kläder och ta sig ut i snön, eller hur? (Tja, allt är ju relativt - när snön faller i mars/april får jag faktiskt inte ett dugg lust att hänga utomhus.)

Två julmarknader på en och samma helg var en riktig succé. En bättre första advent-helg får man leta efter, även om jag också legat och känt mig överkörd på grund av en spänningshuvudvärk från underjorden (jag vill ju inte att ni ska få för er att jag är en helt bekymmerslös människa som bara tassar omkring på fluffiga julmoln för jämnan - det mår ingen bättre av!). Ingenting piggar upp en på samma sätt som julen, det är ett som är säkert.

I onsdags när det var vinter

Mitten av veckan var så vacker. Det var vantväder med många minusgrader och ett tunt, mjukt snötäcke över gården. Det doftade vinter utomhus, mina fingrar frös runt kameran och jag kom att tänka på Gilmore Girls och hur Lorelai alltid kunde lukta sig till när snön skulle komma, och när den väl kom så förde den alltid något gott med sig.

Dagen efter blev det höst igen och det är det fortfarande (en grå, dagsljusfattig sådan), men det är väl okej det också. Och på tal om höst - en vacker höstdag för ett par veckor sedan intervjuades och fotograferades jag av Svenska Yle (den finländska motsvarigheten till Svt, för mina läsare i Sverige) för deras webb. Artikeln ligger nu ute och kan läsas HÄR ifall man skulle få lust.

Den första snön har kommit

I måndags började det snöa lite blygsamt här, så där så att terrassen blev vit och jag ville stå och fånga snöflingor med tungan som ett litet barn. I stället städade vi (inte en dag för tidigt) undan utemöblerna och grillen medan snön föll och jag höll alla tummar och tår för att den skulle ligga kvar dagen därpå.

Min önskan slog in - igår när jag vaknade var det sju minusgrader och det fortsatte snöa under dagen. När jag kom hem efter jobbet såg jag till och med en man på skidor i vägkanten. Jag lyssnade på julmusik i en och en halv timme och hade ont i käkarna av mitt breda fånleende. Skulle nästan ha kunnat fälla en tår, så mycket julkänsla hade jag samlat på mig på väg hem från jobbet. Idag var det åtta minusgrader när jag vaknade och således ligger det vita täcket kvar - tunt här i byn, tjockare inne i stan.

Jag behöver inte en vit jul för att känna julstämning när det är dags, men visst höjs känslan ett snäpp av det vackert vita. Det vore fint om snön kunde få ligga kvar ett tag, om inte annat så för att lysa upp det kommande novembermörkret.

Har ni fått någon snö ännu?

Winter wonderland

Snön har regnat bort. Mitt magiska vinterlandskap har försvunnit och jag saknar det även om jag vet att det var oundvikligt. Vilken tur att bilderna består, så att man kan drömma sig tillbaka. Jag tycker att vi gör det nu direkt.

 

 

 

 

 

 

Hoppas, hoppas att vi får en vit jul i år!

 

Den första snön

Imorse vaknade jag till ett snövitt landskap, och det är helt enkelt få saker som är lika vackra. Jag har sagt många gånger i den här bloggen att min jul absolut inte behöver vara vit (jag tenderar att få stämning ändå, så det spelar egentligen ingen roll), men det går inte att förneka att jullängtan kommer omedelbart när omgivningen är så här fluffigt vit. Det har inte de regniga, varma jularna kunnat rå på.

 

 

 

 

 

Nu vill jag mest bara gå omkring utomhus med kameran i högsta hugg och lite julmusik i öronen. Det kanske  får bli en lunchpromenad senare.

 

En snabbtitt i mitt arkiv (och Instagram, @julhoslinda) säger att snön kom förhållandevis tidigt i år:

2016 - 15 november | 2015 - 21 november | 2014 - 8 november | 2013 - 17 oktober | 2012 - 25 oktober | 2011 - 27 november