Jag är för tillfället inne i en riktigt farlig fas när det gäller mitt jullapptäcke (läs gärna det första inlägget om projektet) - allt går så smidigt och jag blir så nöjd att jag redan går och fantiserar om nästa projekt. Jag har ju en tendens att dumpa ett projekt för ett annat, stuva in det i en låda och glömma bort det i ett år eller två, eller tre. Nu gäller det alltså att hålla blicken stadigt på målet: ett färdigt lapptäcke före jul. Lätt som en plätt när allt går som man vill, svårare om (när) motgångar kommer.
Förra gången ni såg något av lapptäcket var det bara en massa tyglappar (närmare 600 för att vara någorlunda exakt). Det är det mestadels fortfarande, men de där tyglapparna har sytts ihop till nya helheter som småningom ska bli block. De första stjärnorna, som utgör mitten av blocken, är faktiskt redan klara!
Annars håller jag mest på med det ibland själsdödande arbetet med att trimma de nya lapparna till perfekt storlek. Jag är väldigt petig med sånt, men det lönar sig i slutändan. En del dagar upplever jag det närmast som ett terapeutiskt arbete, och man kan ju med fördel ha på Gilmore Girls i bakgrunden.
Många småbitar tyg kapas bort i processen. Ser ut som konfetti!
Det blir en del skräp, men jag gör mig aldrig av med tygbitar om de inte är mindre än 5x5 cm. Är de större än så kan de mycket väl ha en roll i något framtida lapptekniksprojekt, och det är ju som bekant svårt för mig att inte ständigt blicka framåt.
Just nu önskar jag mig lediga dagar och tid för att sitta vid symaskinen. Det funkar ju att sy en timme här och där också, men jag skulle verkligen vilja kunna sy och sy och sy tills jag glömmer tid och rum. Kanske i helgen?
